anderchick

idag har jag stannat hemma från skolan för att börja skriva min uppsats, ni vet, den där uppsatsen som kronander pratat om ända sedan vi började och som pretty much avgör hela betyget i svenska a. den, ja. well, det gick skitbra till en början och jag skrev ihop abstract och inledning och allt, och sen skulle jag börja på avhandlingen.... och fastnade. jag har inte skrivit något på två timmar, och börjar få panik. jag kan inte komma igång. dessutom har jag slagit upp min dator på köksbordet eftersom jag numera saknar skrivbord i mitt rum, och den kommer inte kunna stå här så länge till... vad gör jag då? JO :D då loggar jag in här och skriver om existensiella problem istället. well. i värsta fall får jag väl bo hos min mor ett par dagar.

nu tror jag att jag ska koppla av en stund, kanske resten av dagen, och samla inspiration igen. jag behöver kladdkaka (som min bror gör nu! :D), jag behöver luft och jag behöver emilia. börjar nog med att sova en stund.

HEJ :D

jag hade en väldigt trevlig kväll igår med underbar mat, lika underbart umgänge och kalle & chockladfabriken. förresten tycker jag lite synd om världen för att emilia bara är min.

för övrigt är johnny cash KUNG och därför ska jag nu skämma bort er med lite kultur, så njut.

i said: MY NAME IS SUE!
HOW DO YOU DO?!
NOW YOU'RE GONNA DIE!!!
yeah, that's what i told him!

min våg sade mig i morse att jag har gått ner till 82.5 kg på några dagars sunt liv, möjligtvis kan jag inte längre klassas som överviktig =/ men men.

natten har vigts åt resident evil 4, jag satt och skakade hela kvällen och när jag väl gick till sängs var jag för rädd för att sova. jag HATAR spanska bönder med aggressionsproblem. hatar.... och älskar dem :D

det blev ingen picknick som planerat idag, vädret var lite oinspirerande. mañana?

VAD FAN GÖR VI HÄR NÄR LIVET ÄR DÄR?!

NÄR LIVET ÄR DÄR?!


JÄVLIGT rolig rugbyturnering på skolan idag, sport för RIKTIGA män. åh, det var helt skönt att känna adrenalinet pumpa i hela kroppen och bara få ta ut alla sina aggressioner. väldigt befriande. att dessutom, i sportens namn, få springa runt och putta på brännlund och såna äckel blir det ännu bättre. sista matchen gick lite över gränsen, ludde tror han har vridit av sitt korsband igen, men det var ändå på det hela taget väldigt underhållande. love, världens mest artiga och behärskade människa, stod och skrek "JÄVLA FITTA!" till domaren och skulle slåss med adam, störst på skolan. vad mer kan man begära? 

plus att showan och gustav hade ordnat med banderoller för vår klass, rökbomber och sånger som mest gick ut på att alec var "en jävla bög". ändå sjukt roligt.

nu är min kropp helt död, plus att man kommer hem och blir psykiskt misshandlad.

nu laddar jag för PRAG!


Den här veckan (49) har jag kommit på att jag är en individ. Den här veckan har jag lyckats skilja mellan det stora bruset av andra människor och den människa som är jag. Tidigare har det funnits

1. jag, som är en ömtålig sak som måste försvaras med ömsom atombomber och omsom tillsägelser, och
2. dem, de som omsom sårat mig och omsöm förgjort det som är jag, dvs min arsenal och dess befälhavare.

IDAG, mina vänner, kom äntligen VÅREN till malmö. för första gången i år gick jag till skolan utan min gås. det berodde visserligen delvis på att min bror hade stulit den men... ändå! jag intalar mig att eftersom våren hållit sig borta så länge så kommer den slå med mycket mer kraft nu. det kommer bli en JÄVLIGT härlig vår, så ni vet.

sen har jag kommit fram till att jag har självbildsproblem. fast inte så som det låter. låt mig förklara. jag vet inte om det här är något som alla upplever, jag har i alla fall aldrig hört någon säga det, men jag har svårt att se mig själv. jag menar, jag kan framkalla en hyfsat bra bild av alla människor jag känner, se deras ansikte framför mig i sin helhet, men jag kan inte göra så med mig själv. det känns helt konstigt. jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ser ut. det blir inte ens bättre när jag ser mig i spegeln, för när jag ser på mig själv gör jag det inte på samma sätt som jag ser på andra. jag ser liksom bara... detaljer i mitt eget ansikte. jag ser en näsa, ett par ögon och så vidare, men jag kan inte se helheten så som jag ser den hos er andra. det är faktiskt lite skrämmande, jag känner mig som en människa utan ansikte. jag minns att kalle en gång sade att när han tänkte på hur han såg ut, så såg han sig själv i form av sina lunarbilder. kanske blir det lättare så, när man blir knarkad med sin egen nuna på en datorskärm varje dag. jag har ju aldrig riktigt haft några bilder ute i etern på det viset, det kan vara en orsak. anyway, nu har jag fått lufta min hjärna lite.

i övrigt vill jag påpeka att marit bergman fortfarande är riktigt, riktigt bra. speciellt nightlife.

laddar för skolturnering i rugby nu (H)

linda har slutat spela fotboll :S vad händer med världen?

hej ;:D

jag fick se the holy grail igår, det var extremt givande.
- AHA! what also floats on water?
- bread!
- sauce!
- very small stones!
- a duck!
well, det hela måste upplevas. sedan kom en underbar varelse och somnade på min arm. om inte en sådan kväll är lycka, då vet jag inte vad.

jag har känt mig väldigt kluven inför att vara tillbaka i skolan. jag hade saknat en del av människorna i min klass, det medges. jag har blivit lite fäst vid dem. men själva skolan.... it gives me the creeps. jag vet inte vad det är, egentligen, men jag ryser.

förlåt att jag inte är så aktiv här för tillfället, men skolan stressar mig lite. jag har kommit på att jag inte kan spanska längre, det är lite synd.

tekken nu. avkoppling.

i'm back ^^

nej men, allvar, jag är faktiskt hemma igen. det känns bra. eller... inte riktigt bra, ännu. emilia vill inte träffa mig. än. hon vill låta mig lida ett tag till. well, jag kan inte klandra henne. hon är en elak jävel trots allt, det är väl därför vi passar så bra ihop. men men. snart får hon ändå stå ut med sin numera officiellt överviktiga beundrare (84 kg, DET DU!), och då kommer allt vara perfekt.

well, österrike den här gången var ungefär som vanligt. alltid trevligt att åka, god mat, trevligt folk och sådär. enda saken som skilde sig lite var att min bror, jonas, bröt handen första dagen. det var lite synd, men, han har varit en så otroligt irriterande människa hela tiden sedan dess så jag har lite svårt att känna sympati för honom nu. jag är en jävel på snowboard nu, förresten.

netsky har förvaltat förtroendet med bloggen på ett föredömligt sätt, jag förstår wow lite bättre nu. underbart. TACK MANNEN :D

anyway, det är skönt att vara hemma igen.

som ni ser har jag hittat en ny hax0r funktion i den har bloggen. Så nu kan jag posta en bild och skriva under den. Så eftersom en undead priest vid namn Accio skapades idag är det väl ett bra tillfälle att skriva om undercity.

Av alla huvudstäder är Undercity utan tvekan den allra mest skräckinjagande. Staden grundades under Lordaerons forna huvudstad i dess vidsträckta katakombsystem. För att nå Undercity färdas man först en kort tid ovan jord genom människostadens ruiner. Det som knyter uhop den underjordiska metropolen med den raserade Lordaeronstaden är en olycksbådande hiss som vaktas av två jättar till köttmonster. Utanför hissen på ett nedre plan breder staden ut sig. Det råder ingen tvekan om att de odöda är en ondskefull, bitter och hämndslysten ras. Dödskallar pryder många av de utmejslade byggnaderna och en förgiftad grönlysande underjordisk flod flyter förbi stadens hus och stånd. För dem som står på de odödas sida visar det sig dock att staden har mycket att erbjuda. Här finns affärer och tränare av alla tänkbara slag och det finns även ett litet värdshus för den trötta och törstiga. På grund av sin natur är undercity svåröverblickbar: det är ont om öppna ytor och stadens tycks mest bestå av massa gångar som knyter samman de olika kvarteren. Även om det inte är att rekommendera  är det säkerligen så att de flesta vill mäta stadens härskarinna. Kvinnan som med hjälp av sin upproriska armé av odöda tog staden från dess forna härskare Arthas: den mörka damen Sylvannas Windrunner. Hon beffiner sig så gott som alltid i det kungliga kvarteret, konstant flankerad av den groteska demonen Varimathras. Detgår att försöka tal med henne, men med stor sanerlikhet kommer hon helt kort svara med ett dödshot.

Så då är vi här igen, som ni säkert läst berättade jag om den heliga Alliancens fäste igår och tänkte därför idag ta er till den mörka sidan: HORDEN. Horden består av 4 olika raser: Tauren, Troll, Undead och Orc.
Orchernas huvudstad är huvudstädernas huvudstad. vad heter den?

ORGRIMMAR!
Orchernas är en både imponerande och smått skräckinjagande syn. När man väl passerat stadsporten ocg den slingrande tunnel siger man ut i valley of strenght. Till en början ser denna dal, fylld av torn, uppspända djurhudar och evigt brinnande eldar ut som ett kaotiskt krigsläger, men under den oslippade ytan ligger det somutgör Orgrimmars storhet. Handlen. Dalen är fullproppad av affärer och reseförmedlare, och dessutom ryms här hordes största och viktigaste auktionshus och deras välbesökta bank. Även om det till vardags är mycket spring och skrik här blir det ännu värre när  Alliance krigare har forcerat ytterportarna och stormat dalen. Dock har detta inte avskräckt orcherna och deras allierade, tauren och odöda, från att idka handel och umgås nära den något underbemmande ingången.
Staden är döpt efter den legendariska Ofrim Doomhamme, men styrs och grundades av den förrymda fången Thrall, som i och med grundandet av orchernas huvudstad ledde dem in i en ny era, fylld av shamanistiska värderingar och principer. Utöver den levande handlen finns det mycket att se i Orgrimmar, varje stadsdel har sin distinkta karaktär. Och även om ingen annan del av staden har samma brusande livfullhet som Valley of Strenght råder det ingen tvekan om att Orgrimmar är staden där det mesta händer. Det kanske inte är världens vackraste syn, men under den kaotiska ytan finns en väloljad handelsmaskin som slår vakt om Orchernas position som Hordes hanförare.

läget just nu är att jag om några timmar ska sätta mig på ett plan till österrike, och inte komma tillbaka på en vecka. snödjupet där nere är uppemot en och en halv meter, och när jag kom hem idag stod min OTROLIGT HETA JÄVLA BURTONBRÄDA och väntade på mig, jag smekte den i tjugo minuter i sträck. med andra ord är det här ett sånt där typiskt underbart tillfälle fyllt av förväntan och längtan, längtan efter att få komma ut i snön och ta min underbara brädas oskuld. eller, det borde vara ett sånt tillfälle. men det är inte det. tvärtom har jag ångest. jag vill bara inte. jag vill inte åka ifrån dig. inte nu, inte när du just kommit in i mitt liv igen, lyst upp det som bara du kan och gett det en mening igen. jag kan bara inte. det är verkligen, verkligen hemskt.

jag ska försöka göra det bästa av det, det kommer ju säkert bli helt perfekt där nere. det är bara det att hälften av mig kommer vara kvar här.

well. jag kommer sakna er andra också, dont worry. ses i azeroth. HA DET KICKAT!

det är bara saker man ser.

NU KAN NI KALLA MIG FÖR SUNDANCE KID

jag måste säga att jag blev obeskrivligt lycklig när jag häromdagen läste i sydsvenskan om en trafiksäkerhetsundersökning man gjort på män i usa, och hur vikten påverkade dödligheten i trafiken. där kom man fram till att magra och feta män  löpte störst risk att dö i en bilolycka medan män med en "gedigen, men inte överdriven" kulmage hade bäst chanser att klara sig. TACK GUD!! jag är så trött på folk som ser ner på oss med lite mage. det är sexigt. en extra airbag.

förlåt förresten att jag har varit rätt dålig med att hålla er uppdaterade på sistone, jag har haft lite skrivkramp. tro mig, jag har försökt, men well. jag har tydligen varit lite dålig på att informera om det, så det är lika bra att jag skriver ut det här: på lördag åker jag till österrike en vecka. bara så ni vet. just nu känns det jävligt oinspirerande.

min egnaste KALLE hälsade på procivitas idag, han hade fått i uppdrag av sin prao-arbetsgivare att ta sig till området där vår skola ligger och ta lite bilder för det var "ett så intressant område, det är här allt händer". well. jag visade honom högskolan, och från balkongen fick  han lite bilder på min söta bror. när han sen väl kom in på vår skola fick han samma dystra blick som jag sett på sofie en vecka tidigare, och precis som då fick jag känslan av en fågel instängd i en bur. jag har visserligen vant mig nu, men det är onekligen något med den där skolan, stämningen där. gah, jag ryser.

nu längtar jag efter en kram. en this is a mans world-kram.

ah. jag befinner mig i ett stort dilemma vad gäller denna tragiska blogg just nu. dilemma nummer 2 är att jag inte kan förklara dilemma nummer 1. förhoppningsvis finns det någon jag kan prata med. men, jag blir dessvärre tvungen att lägga bloggen på is en dag till i alla fall. så att jag kan få något att skriva om. åh, jobbigt.

nå, nu vet ni i alla fall att jag lever. mer än så förresten. bortsett från bloggproblemet är jag äckligt lycklig, jag skäms lite över det. jag menar, det är lite orättvist att jag ska få må så bra när det finns folk som är olyckliga. men, vad fan. :)

hej. jag skriver denna blogg under hot, det är lite skrämmande, tanken är väl att jag ska vara en oberoende samhällsgranskare och betraktare (bud på att döpa om bloggen till anders betraktelser, förresten) så det förstörs väl lite av detta, men vad gör man? she made me an offer i coudn't refuse.

får väl börja med att tillägna ann en rad, även detta under hot. HEJ ANN :D kom hit med en päronsplit... hur går det med procivianerna? (ann stöter på såna, fråga inte)

jag får lite panik nu eftersom jag för en kamp mot klockan och inte har någonting att skriva om egentligen. jag hämtar därför inspiration från dagen som gått, trots att den inte varit särskilt inspirerande, och det första som dyker upp är..... helsingborgare ^^ bara en sån sak. anyhow, saken är den att procivitas i malmö idag fick besök av några elever från helsingborgsskolan, och några av dessa var även med nere i chamonix! :D eller. pc påstod det i alla fall, jag kände verkligen att jag inte kände igen en enda  jävel av dom. tills jag fick syn på sol. jag ska nu skriva om sol.

i chamonix fick jag först höra talas om sol samma dag som hampus bröt sitt nyckelben, av naturliga skäl. jag fick nämligen då reda på att hampus inte var den förste procivianen som hamnat på sjukhus, han hade föregåtts av - sol. sol? frågade jag. ja, sol var tydligen en tjej från helsingborg som under en av de första dagarna lyckats bryta benet. jag frågade om hon verkligen hette sol, men det var ingen som verkade veta.

någon dag senare fick jag dock svar på mina frågor, när jag gick in till wendt och dom för att leta upp macho, och jag hittade honom mycket riktigt, som vanligt satt han och spelade kort med invånarna i wendts rum. allt var som vanligt, bortsett från det faktum att det förutom de vanliga satt en kvinnlig varelse där inne och spelade kort med macho och de andra. macho deklarerade stolt att detta var sol. jag kände mig hedrad. jag vågade mig på att fråga henne om namnet (det hade ju varit lite synd om hon verkligen hetat så) och fick äntligen reda på sanningen. sol hette inte sol, sjävlklart inte (här tittade hon på mig som om jag var dum i  huvudet), hon hette i själva verket caroline. den naturliga följdfrågan blev ju då hur det kom sig att hon kallades sol, jag hade ju föreställt mig att det hade varit för att hon var en så underbart glad och trevlig människa som alltid log och sådär, men mina första minuter med henne hade gjort denna tanke alltmer tveksam. och det hade heller inget med hennes personlighet att göra. när hon gick på dagis hade det funnits två caroline, och därför hade vår caroline fått sitt smeknamn från den avdelning hon gick på - solen. därav sol.

det var historien om sol. jag lärde mig aldrig egentligen tycka om henne, jag hade nog aldrig nämnt henne om hon inte kommit till vår skola idag. hon var i vanlig ordning sur och jävlig och svarade knappt när jag hälsade.

nej, jag jobbar nog bäst med planering.

dagen avlöpte som planerat, ungefär... fast när vi kom till skolan kände jag och mackan att v inte riktigt var motiverade för föreläsning, så vi satte oss på högskolan tills vi var försenade och sedan kunde vi ju inte komma och störa.

jag var hemma vid elva ungefär och min bror låg, som vanligt nu för tiden, och tittade på oc. det hela är lite sorgligt, han har under den senaste veckan plötsligt blivit en hängiven oc-fan och är inne på tredje säsongen nu, tror jag. finns det tre säsonger? well. han har sin bärbara dator framför sig när han äter, när han tränar, alltid. de få stunder då han inte tittar har han istället oc-soundtrack på högsta volym, och av någon konstig anledning dök den där haleluja-låten från shrek upp, om än i en något sämre version. när jag påpekade dess egentliga ursprung för honom blev han eld och lågor och skrek att oc gjordes före shrek och att jag inte skulle utmana honom på det området.

ann. :D

jag har dessutom bestämt mig för att skämma bort er med lite MUSIK! så, om tekniken inte jävlas så bör ni snart kunna hitta något med u2 i menyn till höger. sånt kan man inte göra på lunar.... eller?

jag är lycklig nu, tror jag.

---

det gick tyvärr inte med u2, eller också fattade jag bara inte hur man gjorde. anyway, ni får nöja er med en bild.

idag, när jag under en mindre aktiv mattelektion var i färd med att demonstrera effektiva headbutts (OSU!) för ludde, så sprang jag hastigt och lustigt på SOFIE CARLSSON ^^ bara sådär. på min skola. out of the blue. vad hon gjorde där fick jag aldrig riktigt grepp om, mest beroende på att hon inte verkade ha något svar på det, men jag visade henne lite runt skolan i alla fall. hon var inte imponerad. och jag kan ju inte klandra henne. NÄR FÅR JAG MIN FILM? hon hade blivit redhead också somehow. :S

well, skoldagen har annars tillbringats omväxlande på new york slice pizza, i datasalen och i snön.

imorgon har vi en föreläsning tidigt som fan, sen slutar vi :S vid sådär tio-tiden. eftersom största delen av min klass då tänker bege sig till gp och spela wow tänker jag leta upp den pizzeria som guardados pappa enligt uppgift ska ha vid kronprinsen nånstans, bombay eller pompei eller något, och sen tänker jag bli RIKTIGT tjock. jag ser fram emot det.

HEJ ANN :D:D WOHOOO RIKTIGT BRA ATT JAG FÅR SKRIVA OM DIG HÄR!!  MÅR FINT NU, SJCÄLV?

i miss you.