everything isn't meant to be okay
IDAG, mina vänner, kom äntligen VÅREN till malmö. för första gången i år gick jag till skolan utan min gås. det berodde visserligen delvis på att min bror hade stulit den men... ändå! jag intalar mig att eftersom våren hållit sig borta så länge så kommer den slå med mycket mer kraft nu. det kommer bli en JÄVLIGT härlig vår, så ni vet.
sen har jag kommit fram till att jag har självbildsproblem. fast inte så som det låter. låt mig förklara. jag vet inte om det här är något som alla upplever, jag har i alla fall aldrig hört någon säga det, men jag har svårt att se mig själv. jag menar, jag kan framkalla en hyfsat bra bild av alla människor jag känner, se deras ansikte framför mig i sin helhet, men jag kan inte göra så med mig själv. det känns helt konstigt. jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ser ut. det blir inte ens bättre när jag ser mig i spegeln, för när jag ser på mig själv gör jag det inte på samma sätt som jag ser på andra. jag ser liksom bara... detaljer i mitt eget ansikte. jag ser en näsa, ett par ögon och så vidare, men jag kan inte se helheten så som jag ser den hos er andra. det är faktiskt lite skrämmande, jag känner mig som en människa utan ansikte. jag minns att kalle en gång sade att när han tänkte på hur han såg ut, så såg han sig själv i form av sina lunarbilder. kanske blir det lättare så, när man blir knarkad med sin egen nuna på en datorskärm varje dag. jag har ju aldrig riktigt haft några bilder ute i etern på det viset, det kan vara en orsak. anyway, nu har jag fått lufta min hjärna lite.
i övrigt vill jag påpeka att marit bergman fortfarande är riktigt, riktigt bra. speciellt nightlife.
laddar för skolturnering i rugby nu (H)
linda har slutat spela fotboll :S vad händer med världen?
sen har jag kommit fram till att jag har självbildsproblem. fast inte så som det låter. låt mig förklara. jag vet inte om det här är något som alla upplever, jag har i alla fall aldrig hört någon säga det, men jag har svårt att se mig själv. jag menar, jag kan framkalla en hyfsat bra bild av alla människor jag känner, se deras ansikte framför mig i sin helhet, men jag kan inte göra så med mig själv. det känns helt konstigt. jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ser ut. det blir inte ens bättre när jag ser mig i spegeln, för när jag ser på mig själv gör jag det inte på samma sätt som jag ser på andra. jag ser liksom bara... detaljer i mitt eget ansikte. jag ser en näsa, ett par ögon och så vidare, men jag kan inte se helheten så som jag ser den hos er andra. det är faktiskt lite skrämmande, jag känner mig som en människa utan ansikte. jag minns att kalle en gång sade att när han tänkte på hur han såg ut, så såg han sig själv i form av sina lunarbilder. kanske blir det lättare så, när man blir knarkad med sin egen nuna på en datorskärm varje dag. jag har ju aldrig riktigt haft några bilder ute i etern på det viset, det kan vara en orsak. anyway, nu har jag fått lufta min hjärna lite.
i övrigt vill jag påpeka att marit bergman fortfarande är riktigt, riktigt bra. speciellt nightlife.
laddar för skolturnering i rugby nu (H)
linda har slutat spela fotboll :S vad händer med världen?
Kommentarer
Trackback