contaminate
hej. jag skriver denna blogg under hot, det är lite skrämmande, tanken är väl att jag ska vara en oberoende samhällsgranskare och betraktare (bud på att döpa om bloggen till anders betraktelser, förresten) så det förstörs väl lite av detta, men vad gör man? she made me an offer i coudn't refuse.
får väl börja med att tillägna ann en rad, även detta under hot. HEJ ANN :D kom hit med en päronsplit... hur går det med procivianerna? (ann stöter på såna, fråga inte)
jag får lite panik nu eftersom jag för en kamp mot klockan och inte har någonting att skriva om egentligen. jag hämtar därför inspiration från dagen som gått, trots att den inte varit särskilt inspirerande, och det första som dyker upp är..... helsingborgare ^^ bara en sån sak. anyhow, saken är den att procivitas i malmö idag fick besök av några elever från helsingborgsskolan, och några av dessa var även med nere i chamonix! :D eller. pc påstod det i alla fall, jag kände verkligen att jag inte kände igen en enda jävel av dom. tills jag fick syn på sol. jag ska nu skriva om sol.
i chamonix fick jag först höra talas om sol samma dag som hampus bröt sitt nyckelben, av naturliga skäl. jag fick nämligen då reda på att hampus inte var den förste procivianen som hamnat på sjukhus, han hade föregåtts av - sol. sol? frågade jag. ja, sol var tydligen en tjej från helsingborg som under en av de första dagarna lyckats bryta benet. jag frågade om hon verkligen hette sol, men det var ingen som verkade veta.
någon dag senare fick jag dock svar på mina frågor, när jag gick in till wendt och dom för att leta upp macho, och jag hittade honom mycket riktigt, som vanligt satt han och spelade kort med invånarna i wendts rum. allt var som vanligt, bortsett från det faktum att det förutom de vanliga satt en kvinnlig varelse där inne och spelade kort med macho och de andra. macho deklarerade stolt att detta var sol. jag kände mig hedrad. jag vågade mig på att fråga henne om namnet (det hade ju varit lite synd om hon verkligen hetat så) och fick äntligen reda på sanningen. sol hette inte sol, sjävlklart inte (här tittade hon på mig som om jag var dum i huvudet), hon hette i själva verket caroline. den naturliga följdfrågan blev ju då hur det kom sig att hon kallades sol, jag hade ju föreställt mig att det hade varit för att hon var en så underbart glad och trevlig människa som alltid log och sådär, men mina första minuter med henne hade gjort denna tanke alltmer tveksam. och det hade heller inget med hennes personlighet att göra. när hon gick på dagis hade det funnits två caroline, och därför hade vår caroline fått sitt smeknamn från den avdelning hon gick på - solen. därav sol.
det var historien om sol. jag lärde mig aldrig egentligen tycka om henne, jag hade nog aldrig nämnt henne om hon inte kommit till vår skola idag. hon var i vanlig ordning sur och jävlig och svarade knappt när jag hälsade.
nej, jag jobbar nog bäst med planering.
får väl börja med att tillägna ann en rad, även detta under hot. HEJ ANN :D kom hit med en päronsplit... hur går det med procivianerna? (ann stöter på såna, fråga inte)
jag får lite panik nu eftersom jag för en kamp mot klockan och inte har någonting att skriva om egentligen. jag hämtar därför inspiration från dagen som gått, trots att den inte varit särskilt inspirerande, och det första som dyker upp är..... helsingborgare ^^ bara en sån sak. anyhow, saken är den att procivitas i malmö idag fick besök av några elever från helsingborgsskolan, och några av dessa var även med nere i chamonix! :D eller. pc påstod det i alla fall, jag kände verkligen att jag inte kände igen en enda jävel av dom. tills jag fick syn på sol. jag ska nu skriva om sol.
i chamonix fick jag först höra talas om sol samma dag som hampus bröt sitt nyckelben, av naturliga skäl. jag fick nämligen då reda på att hampus inte var den förste procivianen som hamnat på sjukhus, han hade föregåtts av - sol. sol? frågade jag. ja, sol var tydligen en tjej från helsingborg som under en av de första dagarna lyckats bryta benet. jag frågade om hon verkligen hette sol, men det var ingen som verkade veta.
någon dag senare fick jag dock svar på mina frågor, när jag gick in till wendt och dom för att leta upp macho, och jag hittade honom mycket riktigt, som vanligt satt han och spelade kort med invånarna i wendts rum. allt var som vanligt, bortsett från det faktum att det förutom de vanliga satt en kvinnlig varelse där inne och spelade kort med macho och de andra. macho deklarerade stolt att detta var sol. jag kände mig hedrad. jag vågade mig på att fråga henne om namnet (det hade ju varit lite synd om hon verkligen hetat så) och fick äntligen reda på sanningen. sol hette inte sol, sjävlklart inte (här tittade hon på mig som om jag var dum i huvudet), hon hette i själva verket caroline. den naturliga följdfrågan blev ju då hur det kom sig att hon kallades sol, jag hade ju föreställt mig att det hade varit för att hon var en så underbart glad och trevlig människa som alltid log och sådär, men mina första minuter med henne hade gjort denna tanke alltmer tveksam. och det hade heller inget med hennes personlighet att göra. när hon gick på dagis hade det funnits två caroline, och därför hade vår caroline fått sitt smeknamn från den avdelning hon gick på - solen. därav sol.
det var historien om sol. jag lärde mig aldrig egentligen tycka om henne, jag hade nog aldrig nämnt henne om hon inte kommit till vår skola idag. hon var i vanlig ordning sur och jävlig och svarade knappt när jag hälsade.
nej, jag jobbar nog bäst med planering.
Kommentarer
Trackback