timeshift
jag måste säga att jag blev obeskrivligt lycklig när jag häromdagen läste i sydsvenskan om en trafiksäkerhetsundersökning man gjort på män i usa, och hur vikten påverkade dödligheten i trafiken. där kom man fram till att magra och feta män löpte störst risk att dö i en bilolycka medan män med en "gedigen, men inte överdriven" kulmage hade bäst chanser att klara sig. TACK GUD!! jag är så trött på folk som ser ner på oss med lite mage. det är sexigt. en extra airbag.
förlåt förresten att jag har varit rätt dålig med att hålla er uppdaterade på sistone, jag har haft lite skrivkramp. tro mig, jag har försökt, men well. jag har tydligen varit lite dålig på att informera om det, så det är lika bra att jag skriver ut det här: på lördag åker jag till österrike en vecka. bara så ni vet. just nu känns det jävligt oinspirerande.
min egnaste KALLE hälsade på procivitas idag, han hade fått i uppdrag av sin prao-arbetsgivare att ta sig till området där vår skola ligger och ta lite bilder för det var "ett så intressant område, det är här allt händer". well. jag visade honom högskolan, och från balkongen fick han lite bilder på min söta bror. när han sen väl kom in på vår skola fick han samma dystra blick som jag sett på sofie en vecka tidigare, och precis som då fick jag känslan av en fågel instängd i en bur. jag har visserligen vant mig nu, men det är onekligen något med den där skolan, stämningen där. gah, jag ryser.
nu längtar jag efter en kram. en this is a mans world-kram.
förlåt förresten att jag har varit rätt dålig med att hålla er uppdaterade på sistone, jag har haft lite skrivkramp. tro mig, jag har försökt, men well. jag har tydligen varit lite dålig på att informera om det, så det är lika bra att jag skriver ut det här: på lördag åker jag till österrike en vecka. bara så ni vet. just nu känns det jävligt oinspirerande.
min egnaste KALLE hälsade på procivitas idag, han hade fått i uppdrag av sin prao-arbetsgivare att ta sig till området där vår skola ligger och ta lite bilder för det var "ett så intressant område, det är här allt händer". well. jag visade honom högskolan, och från balkongen fick han lite bilder på min söta bror. när han sen väl kom in på vår skola fick han samma dystra blick som jag sett på sofie en vecka tidigare, och precis som då fick jag känslan av en fågel instängd i en bur. jag har visserligen vant mig nu, men det är onekligen något med den där skolan, stämningen där. gah, jag ryser.
nu längtar jag efter en kram. en this is a mans world-kram.
Kommentarer
Trackback