anders valvaka
jag hade länge tänkt att ha en liten valupptakt här på bloggen, men kom aldrig till skott och nu är det försent. därför får det bli en sammanfattning istället.
jag är faktiskt mer insatt i svensk politik än jag kanske verkar. för tre år sedan övergick jag från att bara läsa sporten i sydsvenskan till att bara läsa opinionssidorna, och har fortsatt med det sedan dess. därför har jag också varit rätt insatt i politiken de senaste åren, och årets valrörelse. ska väl också börja med att säga att om jag skulle sätta en partistämpel på mig själv så skulle jag säga att jag i grunden är socialdemokrat. jag vill ha tryggheten. jag är villig att betala en avsevärd del av min inkomst i skatt eftersom jag vet att det kommer tillbaka till mig när jag eller någon i min omgivning blir sjuk, behöver utbildning eller något annat. när jag får cancer vill jag inte behöva punga upp ett antal miljoner bara för att en sjukhusdirektör måste kunna gå med vinst på min behandling. en läkares främsta mål måste vara att hjälpa människor, inte tjäna pengar, i min värld. efter åren med sydsvenskan borde jag ha blivit propagerad med en ljusblå färg, men det har inte riktigt blivit så.
ändå är jag glad att valet gick som det gick. socialdemokraterna har de senaste åren blivit alltför bekväma och självsäkra i sin makt, och nöjt sig med att säga att sverige är bättre än alla andra länder och att vi bara ska tuffa på i samma takt så kommer allt lösa sig. samt varnat för att de borgerliga vill riva välfärdsstaten. det håller inte. inte när allt inte är så jävla bra. inte när man lägger ut miljarder varje år på att trycka in hundratusentals människor i olika ams-utbildningar bara för att kunna säga att dom inte är arbetslösa. inte när minst lika många är långtidssjukskrivna och förtidspensionerade. inte när äldrevården inte kan ta hand om pensionärerna. jag är väldigt glad att man ryckte bort makten från socialdemokraterna. dom behöver förnyas och syresättas. på samma sätt som moderaterna förändrats och tänkt över vad man gjort fel efter förra valet hoppas jag att s kan rycka upp sig och skaffa lite nya idéer inför nästa. dock kommer jag sakna göran. han har lett sverige sedan jag överhuvudtaget blev medveten om att vi hade en statsminister, och det känns lite tomt utan honom. dessutom är han jävligt cool. önskar att jag kände honom. men det var dags även för honom.
tycker alliansen har många bra tankar kring hur man ska underlätta företagande i sverige och det är helt rätt att låta dom prova sina vingar. särskilt centern, som hade fått min röst i det här valet om jag hade varit arton, känns väldigt nytänkande och sympatiska. återstår att se om reinfeldt med vänner kan leva upp till förväntningarna. jag är optimistisk.
jag är faktiskt mer insatt i svensk politik än jag kanske verkar. för tre år sedan övergick jag från att bara läsa sporten i sydsvenskan till att bara läsa opinionssidorna, och har fortsatt med det sedan dess. därför har jag också varit rätt insatt i politiken de senaste åren, och årets valrörelse. ska väl också börja med att säga att om jag skulle sätta en partistämpel på mig själv så skulle jag säga att jag i grunden är socialdemokrat. jag vill ha tryggheten. jag är villig att betala en avsevärd del av min inkomst i skatt eftersom jag vet att det kommer tillbaka till mig när jag eller någon i min omgivning blir sjuk, behöver utbildning eller något annat. när jag får cancer vill jag inte behöva punga upp ett antal miljoner bara för att en sjukhusdirektör måste kunna gå med vinst på min behandling. en läkares främsta mål måste vara att hjälpa människor, inte tjäna pengar, i min värld. efter åren med sydsvenskan borde jag ha blivit propagerad med en ljusblå färg, men det har inte riktigt blivit så.
ändå är jag glad att valet gick som det gick. socialdemokraterna har de senaste åren blivit alltför bekväma och självsäkra i sin makt, och nöjt sig med att säga att sverige är bättre än alla andra länder och att vi bara ska tuffa på i samma takt så kommer allt lösa sig. samt varnat för att de borgerliga vill riva välfärdsstaten. det håller inte. inte när allt inte är så jävla bra. inte när man lägger ut miljarder varje år på att trycka in hundratusentals människor i olika ams-utbildningar bara för att kunna säga att dom inte är arbetslösa. inte när minst lika många är långtidssjukskrivna och förtidspensionerade. inte när äldrevården inte kan ta hand om pensionärerna. jag är väldigt glad att man ryckte bort makten från socialdemokraterna. dom behöver förnyas och syresättas. på samma sätt som moderaterna förändrats och tänkt över vad man gjort fel efter förra valet hoppas jag att s kan rycka upp sig och skaffa lite nya idéer inför nästa. dock kommer jag sakna göran. han har lett sverige sedan jag överhuvudtaget blev medveten om att vi hade en statsminister, och det känns lite tomt utan honom. dessutom är han jävligt cool. önskar att jag kände honom. men det var dags även för honom.
tycker alliansen har många bra tankar kring hur man ska underlätta företagande i sverige och det är helt rätt att låta dom prova sina vingar. särskilt centern, som hade fått min röst i det här valet om jag hade varit arton, känns väldigt nytänkande och sympatiska. återstår att se om reinfeldt med vänner kan leva upp till förväntningarna. jag är optimistisk.
Kommentarer
Trackback