anderchick

jag har svårt för livet just nu, det är bara att erkänna. får panik- och ångestkänslor hela tiden av alla möjliga orsaker, känner mig något alldeles fruktansvärt rastlös och saknar mål i min vardag. skolan ska vi bara inte prata om, jag mår fysiskt dåligt av den tristess som drabbar mig där. det var länge sedan sist, men nu känner jag igen att det hade varit helt underbart att bara försvinna iväg i ett halvår eller så, bara ligga på en strand nånstans söder om ekvatorn och bara vara ett tag utan att behöva tänka så mycket. det hade varit skitbra, verkligen. jag behöver hitta en väg ur den här nedåt-spiralen, men jag vet inte hur det ska gå till. jag tror jag behöver någon.

en busstur som den hem från skolan idag är också mer än vad mitt psyke klarar.