samtal en helt vanlig dag på procivitas
drömland:
- jag bor vid ikea, typ.
- men vad fan! det är ju videdal! det är ju nästan hos mig!!!
- jag vet ^^
- men, du har ju inte gått på videdal?
- eh... jo.
- VA?! skojar du?! hur fan kan jag inte veta vem du är?
- jag vet inte (han ser RIKTIGT ledsen ut nu) jag gick med tilda och dom. men jag vet vem du är. för du hängde alltid med hon... ann.
mådde riktigt dåligt efter detta, varpå jag fick söka stöd hos en okänd brud i drömlands klass.
- alltså, det här var det sjukaste jag varit med om. här går jag och tror att jag vet vem alla, precis ALLA på videdal var, och så visar det sig att drömland har gått där.
- ja... han kanske var ett mobboffer.
- jo. det lär väl vara så med tanke på att han går på den här skolan.
emma ullvin:
- jag är ganska van vid att vara förande i samtal. (NO SHIT, EMMA?!!)
kronander rusar till min hjälp när lina inte tror på min bortförklaring om internet som kraschade igår:
- alltså, ursäkta, men telia HAR faktiskt haft enorma störningar de senaste två dagarna.
showan:
- på väg hem, showan?
- yes. eller, jag ska jobba.
- vart jobbar du nånstans?
- på biblan faktiskt.
- no shit? hur fick du tag i det?
- jag har sommarjobbat där en hel del. och så brukade jag hänga där hela tiden när jag var liten.
- du brukade hänga på biblioteket när du var liten?
- ja?
- det säger en del om din barndom, showan.
anders: (alltså, inte jag, den notoriske och efter ett halvår redan kultförklarade historieläraren)
- ... jag gick ju igenom det speedy gonzales i måndags, men vi kan ta det igen.
- "speedy gonzales"?
- ja, alltså, det ni vanliga människor kallar "snabbt".
anders igen, står och gör en kopp kaffe och vänder sig mot mig med ett obeskrivligt leende, och så kommer det:
- annars?
jag vill poängtera att det här var en HELT vanlig dag. vad som inte var helt vanligt var bussresan hem, där jag i nämnd ordning råkade ut för pulp med sällskap, danne ohlsson och danne jönsson. i slutet alla tillsammans. om inte DET var en prövning för psyket så vet jag inte vad. efteråt kom ludde med en riktig Sanning:
- ANDERS, DAGEN VI FYLLT ARTON LÄGGER VI IHOP TILL EN JÄVLA SKITBIL, DELAR PÅ BENSINEN OCH SEN ÅKER VI ALDRIG DEN HÄR BUSSEN IGEN.
- jag bor vid ikea, typ.
- men vad fan! det är ju videdal! det är ju nästan hos mig!!!
- jag vet ^^
- men, du har ju inte gått på videdal?
- eh... jo.
- VA?! skojar du?! hur fan kan jag inte veta vem du är?
- jag vet inte (han ser RIKTIGT ledsen ut nu) jag gick med tilda och dom. men jag vet vem du är. för du hängde alltid med hon... ann.
mådde riktigt dåligt efter detta, varpå jag fick söka stöd hos en okänd brud i drömlands klass.
- alltså, det här var det sjukaste jag varit med om. här går jag och tror att jag vet vem alla, precis ALLA på videdal var, och så visar det sig att drömland har gått där.
- ja... han kanske var ett mobboffer.
- jo. det lär väl vara så med tanke på att han går på den här skolan.
emma ullvin:
- jag är ganska van vid att vara förande i samtal. (NO SHIT, EMMA?!!)
kronander rusar till min hjälp när lina inte tror på min bortförklaring om internet som kraschade igår:
- alltså, ursäkta, men telia HAR faktiskt haft enorma störningar de senaste två dagarna.
showan:
- på väg hem, showan?
- yes. eller, jag ska jobba.
- vart jobbar du nånstans?
- på biblan faktiskt.
- no shit? hur fick du tag i det?
- jag har sommarjobbat där en hel del. och så brukade jag hänga där hela tiden när jag var liten.
- du brukade hänga på biblioteket när du var liten?
- ja?
- det säger en del om din barndom, showan.
anders: (alltså, inte jag, den notoriske och efter ett halvår redan kultförklarade historieläraren)
- ... jag gick ju igenom det speedy gonzales i måndags, men vi kan ta det igen.
- "speedy gonzales"?
- ja, alltså, det ni vanliga människor kallar "snabbt".
anders igen, står och gör en kopp kaffe och vänder sig mot mig med ett obeskrivligt leende, och så kommer det:
- annars?
jag vill poängtera att det här var en HELT vanlig dag. vad som inte var helt vanligt var bussresan hem, där jag i nämnd ordning råkade ut för pulp med sällskap, danne ohlsson och danne jönsson. i slutet alla tillsammans. om inte DET var en prövning för psyket så vet jag inte vad. efteråt kom ludde med en riktig Sanning:
- ANDERS, DAGEN VI FYLLT ARTON LÄGGER VI IHOP TILL EN JÄVLA SKITBIL, DELAR PÅ BENSINEN OCH SEN ÅKER VI ALDRIG DEN HÄR BUSSEN IGEN.
Kommentarer
Trackback