sacrifice
idag har jag inte så mycket trevligt att skriva om då hela dagen har gått åt till att försöka formatera min alltmer hopplösa dator, försöka reinkarnera den och börja på ny kula, och efter en sådär fem timmar så kunde jag konstatera att allt var precis som innan jag började. den ÄR verkligen hopplös. parallellt gjorde jag samma sak med min mors dator, och DET gick jättebra. helt perfekt. cheer.
så istället ska jag berätta om en dröm jag hade inatt, det är inte så ofta jag faktiskt minns vad jag drömmer om så jag får väl ta vara på tillfället. det var en väldigt märklig historia om att jag på något sätt hade vunnit ett pris som bestod i att jag skulle få provflyga ett militärflygplan av något slag. planet hade man parkerat i ett stort garage precis där jag bodde, och när tiden för min flygning var inne förstod jag att jag själv förväntades fixa allting på egen hand, och jag blev lite ställd då. jag kom dock fram till att jag behövde en startsträcka och därmed var tvungen att ta mig till flygplatsen, som turligt nog var belägen bara ett par hundra meter från var jag befann mig. problem nummer 2 var hur jag skulle få dit planet. jag hade ju aldrig flugit förr. så vad gör man? jo, jag hakade på något sätt fast planet i min cykel och cyklade sedan med planet som ett släp ungefär ner mot flygplatsen. det måste ha sett rätt roligt ut. det kom en nerförsbacke, sedan en hård högersväng runt ett höghus som påminde kusligt mycket om hotellet i chamonix, och här blev det för mycket för min smarta konstruktion. planet tippade över på sidan och gick i bitar, som en skör proslinsfigur. fan, tänkte jag. plötsligt dök pc, henrik persson och en person som såg ut som en skäggig version av pc upp och beklagade det sorgliga som hade hänt och jag minns att jag frågade den skäggige pc hur fan jag skulle förklara för försvarsmakten att jag förstört ett av deras jas-plan.
-det är en bra fråga, sa han och log som bara pc kan.
jag slapp dock repressalier, för jag vaknade ungefär här. noterade att klockan var sju, att det regnade riktigt, riktigt mycket ute och att jag hade haft ljusare stunder. sen somnade jag om.
så istället ska jag berätta om en dröm jag hade inatt, det är inte så ofta jag faktiskt minns vad jag drömmer om så jag får väl ta vara på tillfället. det var en väldigt märklig historia om att jag på något sätt hade vunnit ett pris som bestod i att jag skulle få provflyga ett militärflygplan av något slag. planet hade man parkerat i ett stort garage precis där jag bodde, och när tiden för min flygning var inne förstod jag att jag själv förväntades fixa allting på egen hand, och jag blev lite ställd då. jag kom dock fram till att jag behövde en startsträcka och därmed var tvungen att ta mig till flygplatsen, som turligt nog var belägen bara ett par hundra meter från var jag befann mig. problem nummer 2 var hur jag skulle få dit planet. jag hade ju aldrig flugit förr. så vad gör man? jo, jag hakade på något sätt fast planet i min cykel och cyklade sedan med planet som ett släp ungefär ner mot flygplatsen. det måste ha sett rätt roligt ut. det kom en nerförsbacke, sedan en hård högersväng runt ett höghus som påminde kusligt mycket om hotellet i chamonix, och här blev det för mycket för min smarta konstruktion. planet tippade över på sidan och gick i bitar, som en skör proslinsfigur. fan, tänkte jag. plötsligt dök pc, henrik persson och en person som såg ut som en skäggig version av pc upp och beklagade det sorgliga som hade hänt och jag minns att jag frågade den skäggige pc hur fan jag skulle förklara för försvarsmakten att jag förstört ett av deras jas-plan.
-det är en bra fråga, sa han och log som bara pc kan.
jag slapp dock repressalier, för jag vaknade ungefär här. noterade att klockan var sju, att det regnade riktigt, riktigt mycket ute och att jag hade haft ljusare stunder. sen somnade jag om.
Kommentarer
Trackback