anderchick

i brist på inspiration har jag beslutat att tills vidare göra detta till en final fantasy-blogg. detta då jag faktiskt har ett sug efter att skriva men ingenting att skriva om, samtidigt som final fantasy (återigen) har blivit huvudsaken i mitt liv. och bloggen är ju tänkt att skildra mitt liv, så det är väl inte mer än naturligt.

men innan jag kan börja berätta om vad som händer i mina äventyr dag för dag måste jag ge er lite bakgrundsinfo, för annars kommer ni inte greppa någonting. visserligen är chanserna för att ni kommer göra det ändå hyfsat små, men jag får i alla fall göra mitt bästa. alltså, final fantasy. för de av er som är helt nya för begreppet (skäms!) så är final fantasy en spelserie. närmare bestämt den spelserie som sålt bäst i hela världen, någonsin. naturligtvis bör man inte döma en kultursak efter hur mycket den sålt, kan tänka mig att 50-cent sålt ett album eller två också, men jag kan ändå säga att det är välförtjänt.

spelserien består av för tillfället av tolv spel. man skulle kunna lägga till ett par till om man räknar en del systerprojekt som exempelvis final fantasy: tactics till gameboy, men utgår man från de rena stamspelen blir det tolv. spelen går under kategorin rollspel, vilket innebär att det i grunden går ut på att du ska utveckla dina karaktärer så mycket som möjligt via ett erfarenhetssystem, lära dem nya färdigheter, magier och annat. i nästan alla rollspel är det även medeltida vapen som gäller, alltså svärd, yxor eller liknande. final fantasy är inget undantag här.

vad som skiljer final fantasy-spelen från andra rollspel är framför allt att trots att det som sagt gjorts tolv spel så är alla helt fristående från varandra (undantaget nummer tio som faktiskt fick en uppföljare, kallad X-2). i varje nytt spel är det en helt ny värld, helt nya karaktärer och en helt ny handling. bara spelsystemet lever vidare. detta borde vara ett ekonomiskt idiotdrag då det hade varit sjukt mycket lättare att bara göra en helt vanlig uppföljare, samtidigt som man då nästan varit garanterad att få ett spel som var lika populärt som föregångaren, men det är också lite det som gör final fantasy så speciellt.

jag har faktiskt bara två final fantasy-spel, nämligen tian och dess uppföljare, X-2. lugn, det finns faktiskt en ganska naturlig förklaring till det. tian var det första ff-spel som släpptes till playstation 2, då var redan sjuan, åttan och nian som kommit till ps1 kultförklarade sedan länge. tyvärr är dessa spel rent tekniskt idag alldeles för antika för att jag skulle kunna ta till mig dem (tro mig, jag har försökt), därför  fanns det ingen anledning att titta längre bak i  tiden. elva och tolv då? well, även här finns en anledning. XI är helt onlinebaserat, floppade ganska ordentligt när det kom och släpptes aldrig ens i europa. XII släpps inom kort i europa, finns redan ute i japan (och kommer bli RIKTIGT, RIKTIGT coolt.)

SÅ, nu har jag genomfört den obligatoriska inledningen, rent allmänt. förstår om det inte blev så underhållande, men IMORGON blir det andra bullar. då  kan jag börja berätta om final fantasy X, själva spelet, storyn, allting. ses då. :D