anderchick

trauma, trauma. jag kunde inte sluta skaka på en halvtimme, mitt hjärta slog så hårt att jag knappt kunde andas. jag hade verkligen inte trott att det skulle vara så svårt. en blick, bara.

nu skriker pappa på mig igen. han blir alltid så neurotisk vid såna här tillfällen. mor har kommit hit för att underlätta, men det verkar inte hjälpa mycket. hm. jag har åtminstone slutat skolan nu! och andreas wennick var riktigt söt, döm själva.