elliot
mitt största problem under mina år som studerande har varit att jag inte kan hålla reda på mina saker. böcker har jag lyckligtvis inte blivit av med så ofta, (förutom nu under gymnasietiden då jag tappat bort 5 stycken, men på procivitas bryr sig ändå ingen) men mindre saker, främst då pennor, har varit ett stort problem. jag har säkert använt ett hundratal pennor från sedan det att jag började högstadiet, få av dem höll jag reda på i mer än en vecka. jag har också gått till långt fler lektioner utan någon penna än med en. det är jävligt sorgligt. men trots det kommer man inte ifrån det faktum att det är sjukt dåligt av videdalsskolan att dela ut EN ENDA penna till sina elever som sedan ska räcka under de tre högstadieåren. det kändes som ett skämt när man satt där, första dagen i sjuan, och fick sin Penna. the one and only. dom kan inte ha trott på det själva. även om jag är sällsynt dålig finns det inte en jävel som skulle lyckas hålla koll på en penna i tre år. inte en.
och det var detta jag försökte framföra till jakob lavröd, legendarisk elevrådsordförande, en höstdag år 2004 i uppehållsrummet längst till norr i videdalsskolan när plötsligt ann dök upp. fast, jag visste ju inte att hon hette ann då. det var första gången vi pratade. jag minns inte hur hon lyckades styra samtalet dit, men hon frågade mig om jag trodde på gud. nyfrälst från södra hoka svarade jag ja, en sanning med betydande modifikation. ann nerlund sade att jag var dum i huvudet och jag kände att det här, det kan vara början på något underbart.
några dagar senare gick jag längs cykelvägen bakom fotbollsplanen påväg till ida, där hon då bodde, och hittade ann på marken bredvid sin cykel med en massa kakburkar utspridda på marken. jag visste att hennes klass höll på att sälja såna för att få ihop pengar till en klassresa, en resa som faktiskt till slut tog dom till polen och gjorde att louise blev påkörd. ann tittade upp på mig med den mest uppgivna blick jag någonsin sett, men log ändå lite och sade:
- det är inte roligt. titta inte på mig sådär. förresten, vill du köpa kakor? dom kostar 50 kronor, det är dyrt.