anderchick

en vecka har nu gått sedan vi gjorde vår beryktade hemkomst från prag, och även om jag inte minns särskilt mycket av tiden som gått sedan dess kan jag lyckligt meddela att JAG ÄR HELT ÅTERSTÄLLD! mot alla odds. jag kan tänka klart igen. det är en stor lättnad. behöver bara en och annan röntgenundersökning nu för att säkerställa min fysiska hälsa, så är allt lugnt.

jag har dock tänkt mycket på livet under veckan som gått och när det gäller frågan om gud och hans existens har jag kommit fram till att jag nog egentligen inte tror på honom, men jag tar ändå ett samtal med honom då och då, mest för min egen skull. dels är det skönt att han aldrig dömer mig, men jag tänker också att skulle nu gud och ett liv efter detta i hans rike finnas, så kan det i alla fall inte skada att ha gett honom åtminstone lite uppmärksamhet. och han ser ju naturligtvis dessa egoistiska tankar, han är ju gud, men som sagt: han dömer mig inte. trots allt har jag goda intentioner. jag försöker lägga grunden till en bra relation mellan gud och mig, och eftersom han aldrig ger någon respons så tycker jag inte han kan kräva mer av mig än så. jag känner dock att vi har en ömsesidig respekt.

igår var jag och såg lars winnerbäck i helsingborg med min pappa och lotta fernö aka fröken svår. och det var jävligt bra. JÄVLIGT bra. winnerbäck är så fucking cool. han ser verkligen ut som att han skiter i allt.  och så var christian kjellvander förband. hade glömt bort honom, så det var också bra. och den jävligaste stunden i livet var när du gick.



och så skulle jag skriva något om ann idag. ann tror att ordet "pennor" stavas "penner". det är inget skämt. MEN JÄVLIGT ROLIGT D::D:D:D

NU är förändringens tid, jag ska ta tag i mitt liv och göra något vettigt med resten av lovet. jag älskar er.