anderchick

jag har nu efter många års kamp till slut börjat spela wow efter att ha blivit påtvingad det av mackan and friends i födelsedagspresent. mackan styrde även in mig på en rollspelsserver, där folk alltså faktiskt kör rollspel i spelet. de går verkligen in i sina karaktärer och lever på allvar där. mitt första verkliga möte med det här beteendet skedde ikväll när jag, grön som jag är, sprang runt ganska vilsen i orcernas huvudstad Ogrimmar och letade efter ett visst hus. till slut tröttnade jag och såg samtidigt att min karaktär, ett riktigt charmigt troll, hade blivit sömnig. jag lade honom därför rakt ner på vägen för att sova och tabbade sen ner spelet för att googla rätt på det där stället. när jag åter tog upp spelet var skärmen inte längre fylld av den där tomma, fridfulla gränden i ogrimmar utan istället av en kodo. som i sin tur var bestigen av en tauren. dina. dina petade på mig.
Dina pokes you.
Dina: Hey!
Dina: Hey you!
jag reste mig lite förvirrat och tittade upp mot tjuren som satt ett par meter över mig på sitt monster till riddjur. tommy, min skorpion-sidekick, såg misstänksam ut.
Anderchick: what? mitt troll slår ut med armarna i en oförstående gest.
Dina: why are you sleeping in the middle of the street?!
jag insåg att det inte var något helt normalt beteende här.
Anderchick: because i like to.
Dina: well go to the inn then!
Anderchick: anyways
Anderchick: can you tell me where i can find thrall's hall?
Dina: certainly. just follow me.
med en smidig rörelse hoppar han av sin kodo och går sedan, han springer inte, han promenerar iväg som vilken vanlig tauren som helst i en storstad skulle göra, med mig släntrande efter. så småningom stannar han framför en stor entré.
Dina: right here, säger han och pekar.
Anderchick: thanks a lot.
Dina: no problem
Anderchick: and i'll stay off the streets in the future.
Dina: you'd better.
så vänder han och går vidare ut i natten, kanske i jakt på fler förtappade själar som behöver vägledning. vår beskyddare, vår väktare. dina. the dark knight.