hjältar och demoner
hej!
jag känner ett stänk av dåligt samvete för hur denna adress som en gång betydde en hel del för mig behandlats de senaste månaderna, och luften behöver rensas. jag har ingen direkt förklaring till varför det blivit såhär, det beror inte på att min livssituation ändrats nämnvärt eller någon tidsbrist, det känns bara inte längre inspirerande att skriva. jag längtar inte efter det. det kan vara på grund av att diskussionerna på zarath på senare dagar nått sådana jävla AWESOME nivåer att jag inte behöver utrycka några åsikter här, jag vill gärna tro det. det kan också vara för att detta öppna block inte längre fungerar som det medium till en viss publik det en gång var, eftersom publiken inte finns kvar som annat än hjärnspöken. i vilket fall som helst känns det som att bloggen med tillhörande associationer inte längre är en del av mig. inte en lika stor åtminstone. det är dags att gå vidare. det här är nu en vilande blogg, som bara kommer användas när jag verkligen behöver och vill det. med andra ord kommer ingenting att förändras, men nu är vi åtminstone öppna och ärliga med det, och det känns bra.
i övrigt mår jag bra. jag har planerat min framtid och tagit tag i mitt liv. jobbar på ett vg i matte c, vilket kommer ge mig en plats på flygledarutbildningen, en lägenhet i svedala (!) och ett liv. har tagit upp min brors stackars bortglömda gitarr och övar nybörjarackord sedan någon vecka, ser kulturella filmer tillsammans med inofficiella bioklubben och regerar 2fort på tiden som blir över. jag äter god mat. jag har en flickvän som är en jävel på att göra paj, det är verkligen inte illa. jag har vänner som uppskattar smörgåstårta och som debatterar politik, pythagoras sats och david lynch på fyllan. jag är rätt nöjd med tillvaron.
jag känner ett stänk av dåligt samvete för hur denna adress som en gång betydde en hel del för mig behandlats de senaste månaderna, och luften behöver rensas. jag har ingen direkt förklaring till varför det blivit såhär, det beror inte på att min livssituation ändrats nämnvärt eller någon tidsbrist, det känns bara inte längre inspirerande att skriva. jag längtar inte efter det. det kan vara på grund av att diskussionerna på zarath på senare dagar nått sådana jävla AWESOME nivåer att jag inte behöver utrycka några åsikter här, jag vill gärna tro det. det kan också vara för att detta öppna block inte längre fungerar som det medium till en viss publik det en gång var, eftersom publiken inte finns kvar som annat än hjärnspöken. i vilket fall som helst känns det som att bloggen med tillhörande associationer inte längre är en del av mig. inte en lika stor åtminstone. det är dags att gå vidare. det här är nu en vilande blogg, som bara kommer användas när jag verkligen behöver och vill det. med andra ord kommer ingenting att förändras, men nu är vi åtminstone öppna och ärliga med det, och det känns bra.
i övrigt mår jag bra. jag har planerat min framtid och tagit tag i mitt liv. jobbar på ett vg i matte c, vilket kommer ge mig en plats på flygledarutbildningen, en lägenhet i svedala (!) och ett liv. har tagit upp min brors stackars bortglömda gitarr och övar nybörjarackord sedan någon vecka, ser kulturella filmer tillsammans med inofficiella bioklubben och regerar 2fort på tiden som blir över. jag äter god mat. jag har en flickvän som är en jävel på att göra paj, det är verkligen inte illa. jag har vänner som uppskattar smörgåstårta och som debatterar politik, pythagoras sats och david lynch på fyllan. jag är rätt nöjd med tillvaron.
Kommentarer
Postat av: Amanda
Ful kommentar på Tanjas blogg.
Jävligt av dig att ifrågasätta henne om Kent och hennes låtval. Det borde du som kentare förstå. Bättring,herr Schäfer!
Trackback