likings

jag är väldigt förtjust i känslan av att cykla i medvind, när vinden plötsligt får samma hastighet som en själv och det känns som att det plötsligt blir helt vindstilla, trots att man rör sig. bruset tystnar, musiken blir åter klar som en solig vinterdag och det känns som att världen bara stannar upp och visar sitt innersta för en sekund, och jag glider förbi och betraktar. man blir nästan viktlös.

jag är mindre förtjust i känslan av att vakna upp av något kallt som isar på kinden för att sedan inse att det är ens eget saliv som håller på att oxidera bort. min klocka väckte mig lite halvt idag vid halvsju, jag somnade direkt om och vaknade igen en halvtimme senare och övervägde att gå till skolan. dock var jag jävligt sömndrucken och kände att det just då inte skulle finnas något skönare än att bara sova en stund till, och beslutade mig för att jag var värd det. varför vet jag inte riktigt, men det verkade som en rätt bra deal at the time. någonstans hittade jag dock krafter till att sjukanmäla mig innan jag åter kraschade in i sömnens varma famn. att somna om när det väl börjat ljusna brukar dock medföra en ganska orolig och drömrik sömn, och jag hade mycket riktigt ett par jävligt udda drömmar. mitt i en strid med två tigrar i mass effect, där jag till sist fick på käften, vaknade jag så av nämnda kalla känsla och när jag återfått medvetandet hittade jag en salivfläck i storlek som en golfboll ungefär mitt på min kudde. jag hade slagits på mage och dreglat ganska aktivt, värdigt mitt efternamn. klockan stod på 10:09, och jag var officiellt inne på min andra lektion. då det var omöjligt att lägga mig ner igen utan att träffa mina kroppsvätskor, och jag var för yrvaken för att komma på tanken att flytta på kudden, gick jag upp och tog en ganska mesig frukost, varpå jag drog lite mass effect och förklarade för pappa att min första lektion tyvärr hade blivit inställd. det är rätt sjukt att jag fortfarande vid arton års ålder måste upprätthålla mina föräldrars illusion av att ha en son som aldrig bara saknar orken att gå till skolan.


Kommentarer
Postat av: Amanda

HAHA du måste vara en av de få människor som skriver om sitt eget saliv på sin blogg!

Och det är aldrig medvind i den här staden,Anders, vad snackar du om egentligen?!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback