ANNARS

om inte det här är en tiopoängare till smörgåstårta så vet jag inte vad!

sdsf

vår sommar

Säkert! - Är du fortfarande arg?

- i'll see you.
- where?
- back here. or in heaven.
- you really think we'll get into heaven?
- ah, you and me together? god doesn't have the balls to keep us out.  

den gamle och havet

jag såg zombiefilm igår.

28 dagar senare och uppföljaren med den ojämförligt fyndiga titeln 28 veckor senare. det är något väldigt appelerande över skräckfilmer i allmänhet och zombiefilmer i synnerhet, något som lockar mig till dem. när jag var liten var det med en känsla av skam jag slog på teven efter min bedtime bara för att få se någon b-skräckfilm, det var som en dålig vana, något jag visste att jag borde låta bli. för jag blev ändå alltid bara skiträdd och tvungen att sova med ljuset tänt i flera nätter i efterhand. jag brukade fundera över varför man över huvud taget gjorde skräckfilmer, varför människor ville bygga upp rädsla och se filmer som bara fyllde en med obehag. men det var ju svårt att förklara när jag inte ens kunde motivera min egen dragning till dem. och jag blir fortfarande rädd. nitton år gammal, 187 centimeter lång och examinerad från gymnasiet går jag runt och kastar oroliga blickar över axeln i mitt nersläckta hus efter fyra timmars zombieorgie. jag tvingas läsa en stund innan jag känner mig redo att släcka lampan.

nån gång på psykologin pratade vi om hur människor i dagens civiliserad samhälle inte längre hade något evolutionistiskt behov av sina grundläggande drifter för sex och aggressioner, vilket skapade konflikter då drifterna fortfarande finns där och behöver tillfredsställas. så kunde allt från sport till kriminalitet motiveras, som konstruerade utlopp för drifterna. man brukar säga att rädsla är den äldsta mänskliga känslan. när vi nu är så jävla trygga skapar vi fiktioner för att kunna känna rädsla igen, för att kunna känna oss mänskliga.

som alla zombiefilmer av rang hade även dessa ett budskap, nämligen att militanta djurrättsaktivister kommer orsaka världens undergång.

my sweetest downfall

jag är en känslosam fjortonåring igen, vilsen i mitt huvud. lite som att skjuta en hund. fast ibland känns det som att det är jag som är hunden. skulle ju hellre skjuta riddar kato, men det har alltid varit lättare att bara skjuta sig själv.

när jag var liten gjorde jag det till en nationalsport att döda förirrade flugor och getingar som surrade i fönster. nu anstränger jag mig till det yttersta för att få ut dem levande. häromdagen kände jag mig tvungen att droppa lite honung framför en geting som var för utmattad för att kunna flyga. det funkade. sånt hjälper samvetet. känner mig förtjänt av epitetet vardagshjälte. alla vill vi ju bli en klyscha innan vi dör.


meet dina

jag har nu efter många års kamp till slut börjat spela wow efter att ha blivit påtvingad det av mackan and friends i födelsedagspresent. mackan styrde även in mig på en rollspelsserver, där folk alltså faktiskt kör rollspel i spelet. de går verkligen in i sina karaktärer och lever på allvar där. mitt första verkliga möte med det här beteendet skedde ikväll när jag, grön som jag är, sprang runt ganska vilsen i orcernas huvudstad Ogrimmar och letade efter ett visst hus. till slut tröttnade jag och såg samtidigt att min karaktär, ett riktigt charmigt troll, hade blivit sömnig. jag lade honom därför rakt ner på vägen för att sova och tabbade sen ner spelet för att googla rätt på det där stället. när jag åter tog upp spelet var skärmen inte längre fylld av den där tomma, fridfulla gränden i ogrimmar utan istället av en kodo. som i sin tur var bestigen av en tauren. dina. dina petade på mig.
Dina pokes you.
Dina: Hey!
Dina: Hey you!
jag reste mig lite förvirrat och tittade upp mot tjuren som satt ett par meter över mig på sitt monster till riddjur. tommy, min skorpion-sidekick, såg misstänksam ut.
Anderchick: what? mitt troll slår ut med armarna i en oförstående gest.
Dina: why are you sleeping in the middle of the street?!
jag insåg att det inte var något helt normalt beteende här.
Anderchick: because i like to.
Dina: well go to the inn then!
Anderchick: anyways
Anderchick: can you tell me where i can find thrall's hall?
Dina: certainly. just follow me.
med en smidig rörelse hoppar han av sin kodo och går sedan, han springer inte, han promenerar iväg som vilken vanlig tauren som helst i en storstad skulle göra, med mig släntrande efter. så småningom stannar han framför en stor entré.
Dina: right here, säger han och pekar.
Anderchick: thanks a lot.
Dina: no problem
Anderchick: and i'll stay off the streets in the future.
Dina: you'd better.
så vänder han och går vidare ut i natten, kanske i jakt på fler förtappade själar som behöver vägledning. vår beskyddare, vår väktare. dina. the dark knight.

Ge mig - omedelbart - dessa uppgifter

-----Original Message-----
Från: Lennart Ekdahl [mailto:
[email protected]]
Skickat: den 17 december 2007 16:34
Till:
[email protected]
Ämne: Snabba frågor


Hej Viktor!

Jag har tre frågor som kommer att ligga som underlag för ett granskande  reportage jag håller på att svänga ihop till TV4.

1. Hur många läser Stureplan.se?
2. Hur många anställda går det per besökare?
3. Hur har du fått fram de här siffrorna?

Hälsningar

Lennart Ekdahl


-----RE:-----
Från: Viktor Barth-Kron [mailto: [email protected]]
Skickat: den 17 december 2007 17:29
Till: Lennart Ekdahl [mailto:[email protected]]
Ämne: RE: Snabba frågor


Hej Lennart!

Vad gäller besökarna använder vi oss av Nielsen Netratings, som är standard
för mätning och redovisas öppet via KIA-index (www.annons.se/kia). Där har
vi för senast mätta vecka (49?) drygt 105 000 unika besökare. På månadsbasis
nådde vi 340 000 unika (oktober) senast jag kollade, men den siffran
redovisas inte på KIA (endast veckovis).

Det var väl egentligen svar på fråga 1 respektive 3. Vad gäller anställda,
vill du ha fast anställda i redaktion eller inkluderat försäljning (som sker
på provisionsbasis) och/eller frilansande fotografer och skribenter?
Med vänlig hälsning

Viktor Barth-Kron
Redaktionschef | Managing Editor

Tidningen Stureplan & Stureplan.se

Stureplan 6 | Box 557 19 | 114 83 STHLM
www.stureplan.se


-----RE:RE:-----
Från: Lennart Ekdahl [mailto:[email protected]]
Skickat: den 18 december 2007 09:16
Till: Viktor Barth-Kron [mailto: [email protected]]
Ämne: RE: Snabba frågor


Hej igen!

Först och främst - det finns ingen anledning för dig att vara otrevlig och ha en ojuste attityd. Jag försöker bara göra mitt jobb och jag försöker bara få svar på några få, enkla frågor. Om den här e-postväxlingen ska bära frukt så ser jag hemskt gärna att du gör dig kvitt den där skitmentaliteten du går runt och sprider.

Gott!

Det jag menar är hur många fast anställda det går per besökare. Det ger den mest intressanta jämförelsegrunden.

Mvh

Lennart Ekdahl


-----RE:RE:RE:-----
Från: Viktor Barth-Kron [mailto: [email protected]]
Skickat: den 18 december 2007 09:24
Till: Lennart Ekdahl [mailto:[email protected]]
Ämne: RE: Snabba frågor

Hej!

Nu förstår jag inte vad du menar. Över huvud taget. Förklara gärna vad du uppfattar som otrevligt i mitt svar.

Hur många gånger jag än läser det ser jag inget annat än att jag har försökt svara på dina frågor så snabbt och så precist jag har kunnat. Någon avsikt att vara otrevlig har jag absolut inte. Varför i hela fridens namn skulle jag ha det?!

Vi är, på redaktionen, fyra st fast anställda. Chefred, redchef, ytterligare redaktör samt it-ansvarig. Detta kompletterat med fyra säljare, samt ett tiotal fasta frilansfotografer och för tillfället sex återkommande skribenter på frilansbasis.

Tacksam för svar,
Viktor

Med vänlig hälsning

Viktor Barth-Kron


-----RE:RE:RE:RE:-----
Från: Lennart Ekdahl [mailto: [email protected]]
Skickat: den 18 december 2007 10:16
Till: Viktor Barth-Kron [mailto: [email protected]]
Ämne: RE: Snabba frågor


Viktor.

Tack för ditt oförskämda mail.

Skulle jag kunna få kontaktuppgifter till din redaktion. E-postadresser räcker. Jag försöker hitta dem på hemsidan, men lyckas inte.

M.h.

Lennart Ekdahl



-----RE:RE:RE:RE:RE:-----
Från: Viktor Barth-Kron [mailto: [email protected]]
Skickat: den 18 december 2007 11:20
Till: Lennart Ekdahl [mailto:[email protected]]
Ämne: RE: Snabba frågor


Om detta är någon form av practical joke är det inte särskilt uppskattat. I annat fall föreslår jag att vi slutar här, eftersom vår förmåga att kommunicera uppenbarligen är lika med noll.

Samtliga kontaktuppgifter till redaktionen finns under "Kontakt" i huvudmenyn på Stureplan.se.

Jag hoppas att siffrorna kommer till nytta i ditt program.

Med vänlig hälsning

Viktor Barth-Kron




-----RE:RE:RE:RE:RE:RE:-----
Från: Lennart Ekdahl [mailto: [email protected]]
Skickat: den 18 december 2007 12:01
Till: Viktor Barth-Kron [mailto: [email protected]]
Ämne: RE: Snabba frågor


Lyssna nu så in i helvete noga, Viktor Barth-Kron.

Nu håller jag på att bli riktigt jävla förbannad. Det är i ditt absoluta intresse att samarbeta här. Eller vill du att jag ska vända mig till din VD och din chefredaktör och varsko honom om det faktum att jag sökt ENKEL information från dig, men att du vägrar ge mig den?

Ge mig - omedelbart - dessa uppgifter.

Jag hittar dem inte på hemsidan och jag har inte längre tid med det här hävla tramset.

L.E.



-----RE:RE:RE:RE:RE:RE:RE:-----
Från: Viktor Barth-Kron [mailto: [email protected]]
Skickat: den 18 december 2007 13:23
Till: Lennart Ekdahl [mailto:[email protected]]
Kopia: Christian Remröd, Carl M Sundevall
Ämne: RE: Snabba frågor


Hej,

Den information du sökt från mig finns i sin helhet i mitt första respektive andra mail till dig, som synes nedan. Återgiven här enligt uppställning i ditt första mail:

1) 105 000 unika besökare/vecka (v 49), samt 340 000 unika besökare/månad (oktober).

2) Med fyra fast anställda blir det 26 250 unika besökare per anställd och vecka, eller 85 000 unika besökare per anställd och månad.

3) Trafikuppgifterna är hämtade från analysföretaget Nielsen Netratings.

Jag CC:ar Christian Remröd, vd Stureplan Media, och chefredaktör Carl M Sundevall i detta mail.


Behöver du fler uppgifter för din research är vi gärna behjälpliga med dem också.

Med vänlig hälsning

Viktor Barth-Kron


ekdahl


-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Lennart Ekdahl [mailto:
[email protected]]
Skickat: den 9 dec 2007 23.31
Till:
[email protected]
Ämne: (Inget ämne)

Hej Olof!

Jag granskar Aftonbladet just nu.
Granskar er riktigt rejält.

Ville bara att ni skulle veta det: Huka er i bänkera, göbber och kärringer, för nu ladder Ekdahl öm.

/Lennart



-----RE:-----
Från: Olof Brundin [mailto: [email protected]]
Skickat: den 10 dec 2007 11.11
Till: Lennart Ekdahl [mailto:[email protected]]
Ämne: Re:(Inget ämne)

Kan jag stå till tjänst med något? Info?



-----RE:RE:-----
Från: Lennart Ekdahl [mailto:[email protected]]
Skickat: den 11 dec 2007 12.29
Till: Olof Brundin 
[mailto:[email protected]
Ämne: Re:(Inget ämne)

Infon tar jag reda på själv, tack så mycket.
Jag hoppas verkligen inte att du försöker påverka mig som journalist.

Mvh
Lennart Ekdahl



-----RE:RE:RE:-----
Från: Olof Brundin [mailto: [email protected]]
Skickat: den 11 dec 2007 13.11
Till: Lennart Ekdahl [mailto:[email protected]]
Ämne: Re:(Inget ämne)

Fattar ingenting. Hälsn Olof



-----RE:RE:RE:RE:-----
Från: Lennart Ekdahl [mailto:[email protected]]
Skickat: den 11 dec 2007 16:00
Till: Olof Brundin [mailto: [email protected]]
Ämne: Re:(Inget ämne)

Jag granskar Aftonbladet. Jag granskar allt med tidningen. Alles. Tutti. Framför allt granskar jag priset. Aftonbladet sägs kosta tio kronor, men varifrån kommer de uppgifterna och hur tillförlitliga är de egentligen?

Så därför hoppas jag att du, göbbe, hukar dig i bänkera för nu ladder jag öm.

/Ekdahl




-----RE:RE:RE:RE:RE:-----
Från: Olof Brundin [mailto: [email protected]]
Skickat: den 11 dec 2007 17.12
Till: Lennart Ekdahl [mailto:[email protected]]
Ämne: Re:(Inget ämne)

Fattar inte vad du vill med dina mail och vad du vill granska.


agnes

Men nu står vi och hänger över räcket på bron, den heter Karl Eggers bro. Henny vet inte varför den heter så, eller vem Karl Eggers var, men floden heter Neckar förstås, den omflyter vår stadsdel, åtminstone i öster och norr, och den markerar gränsen mot Gerringstadt, som är en helt annan stadsdel som Henny inte har några kunskaper om mer än att hennes kusin Mauritz bodde där innan han flyttade till Marseille, som ligger vid Medelhavet, på grund av Mauritz vacklande hälsa, men han dog i alla fall trots att han inte var mer än åtta på det nionde, så Medelhavet är nog rätt överreklamerat när allt kommer omkring.
Han kanske inte var tillräckligt snäll och god, tänker jag, men jag säger det inte. Jag spottar ut tuggummit i det strömmande vattnet istället.
Man ska inte spotta tuggummi i vattnet, säger Henny. Fiskarna kan få det i munnen och bli kvävda.
Man kan väl för fan inte kväva en fisk, tänker jag, dom behöver ju inte andas.
Men jag säger inte det heller.


hung



det är det här jag snackar om. riktigt jävla bra bakfyllemat.

om att lämna ett sjunkande skepp

macho den 31/4 2007 på 48:e våningen i turning torso, en riktig klassiker:
"ursäkta mig Mackan, men jag ska sätta den bruden där, så vi får prata imorgon"

drama i paradiset



ProCivitas grundare Gustaf Wiklund har per 080613 blivit avskiljd från samtliga uppdrag och engagemang i ProCivitas pga att Gustaf Wiklunds värderingar inte sammanfaller med de värderingar ProCivitas har . Peter Connée har återinträtt som VD och koncernchef för verksamheten.

Detta innebär i praktiken att Gustaf inte har något som helst med ProCivitas att göra och kommer ej att medverka vid några ceremonier eller i något operativt eller strategiskt arbete. Varken nu eller någonsin i framtiden!

Inför kommande läsår tar vi i kommande vecka ett antal strategiska beslut. Utan att gå in på detaljer så kommer vi att sätta kvalitet långt framför kvantitet.


Ha nu en riktigt trevlig midsommar så berättar jag mer så fort jag kan.
Med Vänliga Hälsningar

Peter Connée

weekday

middagssamtal hos felicia.

f: - keso är gott. (vi har debatterat det här förr)
a: - nej.
- det är det visst.
- nej, det är det inte alls. det smakar ingenting.
- det gör inte dina ostar heller.

edit

jaha, nu står jag och janne med byxorna nere. det känns inget vidare. vilken jävla match. och det åskar ute.

janke

jan koller.



alltså. det är helt galet. tänk zlatan. ta bort all antydan till teknik, lägg till en sisådär 20 cm längd och dubbla bredden ungefär, en helt fruktansvärt fasansfull uppsyn och en drivkraft av ren primal mördarinstinkt. det är jan koller. vilken jävla kille. koller symboliserar för mig tjeckien, jag bara älskar tjeckien. såhär i em-tider måste vi förstås ta det i fotbollstermer, för tjeckiens landslag är så jävla made of awesomeness att jag saknar ord. har aldrig sett så många legender på en och samma plats. jankulovski, denna ultimata fucking fulländade jävla männniska, jag skulle ge vad som helst för att få sätta mig och ta en öl med honom en kväll. petr cech, grygera, galasek, sionko, matejovski, plasil. och UJFALUSI, vilken jävla man. mellberg och mjällby i en person. upphöjt till två. skulle kunna hålla på hur länge som helst. milan baros platsar inte ens. fan, hade nedved och poborsky fortfarande spelat hade tjeckien vunnit hela grejen. no kidding.

jag vet inte hur många gånger jag blivit utmanad på det ena eller andra fotbollsspelet av min lillebror och piskat honom med tjeckien. och så idag, när det verkligen gäller, så gör dom ett riktigt kollermål. ett perfekt inlägg och koller svävar cirka en halvmeter över alla andra och är nära att spränga bollen med sin fruktansvärda rakade skalle. det skulle inte förvåna mig om man hade dött av en kollernick i huvudet. inte alls. vilken jävla kille.

och då har vi inte ens gått in på att tjeckien har prag och pilsner och kafka och en hel del annat av världens bra saker. det tar vi en annan gång, för nu ska vi kolla fotboll.

skåda felicias skapelse!

och låt aldrig någon säga nåt ont om esteter!


STUDENT 2008

MEGASTUDENT!!!

VILKEN JÄVLA DAG






nalle:
- har du sett den där gamla filmen once upon a time in the west?
- nej, men det står på min att göra-lista.
- nå, vet du vad henry fonda där säger till den där fete italianon med både skärp och hängslen?
- berätta.
- såhär... (konstpaus) "how can i trust you, if you can't trust your own pants?"



to be continued

la procope

killarna på fraternite är så jävla coola att jag känner mig helt liten varje gång jag tänker på dem. man måste ju bo i paris nån gång i livet.

Postat av: anton

firade ni svensk valborg då?

2008-maj-02 @ 12:26

Postat av: david

Det beror på vad man menar med svensk valborg. Men vi blev ju jävligt fulla så jag antar det.

2008-maj-02 @ 13:06

upptakt

Markus säger:

jag försöker dra ner hans förväntningar lite

Markus säger:

alltså

Markus säger:

han är sjukt taggad

Markus säger:

önskar att jag hade sparat konversationen

Markus säger:

men jag kan citera fritt ur huvudet:

"MACKAN! pratade med ludde! ER FEST KOMMER JU BLI BÄST"

Markus säger:

"LÄNGAR SOM FAN; LÄTT MEST TILL ER FEST"

Markus säger:

"verkar bli en skitskön blandning av människor"

Markus säger:

"kommer machos syrra? ludde säger det"

anders säger:

HAHHA

Markus säger:

"ska tove komma?"

Markus säger:

"alltså, man kan stanna hela natten eller?"

Markus säger:

"jag stannar hela natten"

Markus säger:

"somnar hos anders och sånt"


ibanez

jag har ju, som en del vet, under ett par månader till och från faktiskt försökt lära mig hantera min brors gitarr på egen hand. problemet har dock varit att just den gitarren varit en stålsträngad halvaukustisk och föga nybörjarvänlig som mest gett resultat i form av ömmande fingrar. det är i alla fall där jag vill tro att problemet legat, snarare än i bristande talang och tålamod hos mig. det har nämligen känts mycket bättre när jag satt mig med felicias bedårande röda rockmonster till elgitarr, för att inte tala om när jag fått lägga händerna på någon av familjen orsvalls nylonsträngsgurur. dock började aukustiskt kännas lite mesigt, jag vill ju kunna dra enter sandman och hangar 18 i vardagsrummet (för vem drömmer inte om det?). lösningen uppenbarade sig i form av den ojämförlige ludde henrell som helt plötsligt erbjöd mig hans stackars bortglömda elgitarr för ett studiebidrag, och nu är den min. och jag är kär. jag menar, den här grejen konkurrerar fan med totoro om skönhetspriset i mitt rum.  och jag spottar än en gång på alla indiehumanister som spottar på materiell lycka. jag är. jag är rock.

image137

plommon

när chanel befaller lyder man.

det här ska handla om tegan and sara, och för er som inte vet så är det ett band. dessutom ett potentiellt framtida favoritband för min del känner jag. historien börjar när jag för ett par veckor sedan läste i sydsvenskans b-del (för kulturella!) att de skulle spela här i malmö. jag hade vid detta laget på sin höjd hört deras namn nämnas vid något tillfälle, antagligen i de INDIEkretsar jag tydligen börjat hänga i, och utan att ha hört något av deras musik hade jag en hyfsat positiv och helt omotiverad inställning till dem. det gick så långt att jag för ett ögonblick den där morgonen övervägde att faktiskt gå till kb och bilda mig en egen uppfattning, men snart dök annat upp i skallen på mig och deras namn gled åter ut i periferin av mitt medvetande. tills igår. igår bilade jag runt i jakt på lite bultar och annat som den man jag är, med p3 på radion, för p3 är så jävla disco! där dök plötsligt en låt upp som jag fattade tycke för, och efteråt berättade morgan the man att det var tegan and sara jag just fått höra. jag ångrade i detta läge att jag inte tagit chansen att se dem live och beslutade att kolla upp dem närmare. väl hemma youtubeade jag fram låten jag hade hört, back in your head hette den, komplett med musikvideo och allt. det första som slog mig var att låten fortfarande var disco. det andra som slog mig var att det var jävligt udda att de bara hade tagit med den ena av duon och låtit henne spela två karaktärer i videon, vilket klarade upp sig när jag efter lite forskning upptäckte att de var enäggstvillingar. det tredje som slog mig var att de var sjukt snygga och jag blev lite kändisförälskad, vilket inte händer mig särskilt ofta. jag blev ännu en gång lite deppig vid tanken på vad jag hade missat på kb. sen läste jag någonstans att de båda var lesbiska, och då mådde jag lite bättre. jag hade nog inte kunnat ragga upp dem även om jag varit där. vi kan gå vidare och bara vara vänner nu. bror pirat får ladda ner ett par album till mig så får vi se exakt hur bra vänner vi blir.


Tidigare inlägg Nyare inlägg