anderchick

man måste för helvete stå upp för posten.
måste.

den ursprungliga krönikan finns här, plus en liten notis som inte syns om att postens anställda är för korkade för att kunna läsa adresserna på breven.

From: [email protected]
To: [email protected]
Subject: Angående praktikantkrönikan
Date: Mon, 24 Nov 2008 22:02:43 +0100

Oerhört korkat sätt att utnyttja en kolumn i en tidning på. Om du redan vid sjutton års ålder var en självgod, nedvärderande översittarfjant som visste precis hur du skulle bete dig på en arbetsplats så är det bara att gratulera, istället för att klanka ner på de mindre lyckligt lottade borde du kanske försöka överföra en del av din oändliga visdom till dem. Alla har vi våra sätt att hantera komplex över bristande penisstorlek men att skapa en maktkänsla genom att spy galla över osäkra tonåringar är ändå en aning patetiskt.
 
Vad gäller postanställdas läskunnighet bör du ta reda på fakta innan du skriker. Enligt 2006 års siffror nådde 99,97% av postens försändelser rätt mottagare i rätt tid och i helt skick. Om du kunde uppnå en kvot på 50% vad gäller genomtänkta artiklar vore det ett stort steg framåt. Jag vet inte vad man behöver göra för att få en krönika i City, men kompetens- och intelligenskraven verkar inte vara större än hos posten.
 
Med vänlig hälsning,
Anders, anställd på Postens terminal i Malmö

 From: [email protected]
To: [email protected]
Subject: RE: Angående praktikantkrönikan
Date: Tue, 25 Nov 2008 16:22:57 +0100

Hej Anders.

Tack för ditt mejl! Du är i din fulla rätt att tycka att jag är en idiot. Som skribent är det ganska ofrånkomligt att någon förr eller senare kommer tycka det. Men jag tänker givetvis ändå bemöta det i ditt mejl som jag tycker saknar fog.

Krönikorna finns där för att engagera. Just de två senaste har därmed bevisligen fyllt sin funktion. Att det finns vissa ironiska poänger som faller in under begreppet "satir" (där det man skriver alltså, inte alltid men likväl ofta, på ett ganska uppenbart sätt kan förstås som menat precis motsatsen av ordalydelsen) som går en mindre procent av läsarna förbi, det är något jag lärt mig leva med.

Majoriteten av människorna som läser dagstidningar förstår var gränsen går mellan sarkasm och allvar. Säkert du också, även om ditt mejl i ärlighetens namn inte alls signalerar det.

Hur praktikanter och postanställda faller in i kategorin "mindre lyckligt lottade" får du gärna utveckla. För det begriper jag inte. Det är ganska stora grupper du pratar om där. Jag har ett tiotal vänner som jobbar på Posten på ett eller annat sätt, och jag tror inte någon av dem skulle se sig som "mindre lyckligt lottade" än jag. (De garvade förresten mest åt min krönika, "självdistans" tror jag att det kallas.)

Vad gäller Postens statistik som du presenterar så har jag de senaste två veckorna levererat sju brev till min granne en trappa ner, eftersom brevbäraren fortsätter lägga dem i min låda. (Jag har visserligen inte anmält detta till Postens statistiska centralbyrå, men det ska jag åtgärda redan nu i eftermiddag). Vidare skickade jag för ett par veckor sedan ett brev till min vän i Helsingborg som en Postanställd (jo, bevisligen, även ansvariga chefer på Posten har efter grundlig utredning konstaterat att det var en av deras anställda) öppnat, stulit ett TV-spel ur och sedan stängt igen och skickat vidare till adressaten. (En av cheferna hos Posten försvarade detta med att "Posten inte garanterar värdesaker om de inte skickas med rekommenderat brev", vilket han efter samråd med Postens egna jurister sedan tog tillbaka i ett nytt telefonsamtal, eftersom han gjordes uppmärksam på att den affärsidéen hade varit olaglig.)

Min mormor har vid två tillfällen i år skickat mindre summor kontanter i förseglade kuvert till sitt yngsta barnbarn (inte jag, märk väl) som också försvunnit spårlöst. (Även dessa kuverts leveranskedja har spårats av Posten och konstaterats enbart innehålla personal anställd av Posten).

Jag kan dessutom lägga till att medan jag jobbade på tryckeri hade vi en felprocent på skickade försändelser på närmare 1 procent varje höst. (Och när jag ändå är igång kan jag ju passa på att berätta om tre gamla bekanta till mig som sommarjobbade på Postens sortering i Stockholm varje sommar och satte i system att stjäla sådant man allmänt vet inte spåras. Till exempel VIP-kort till diverse Stureplans-klubbar.)

Med din statistik i ryggen kan jag alltså se detta som att jag antingen är extremt otursförföljd eller helt enkelt utsatt för en ondsint vendetta från någon på Posten? Och var i statistiken faller ett kuvert in som länsats på sitt innehåll men sedan ändå levererats? (Kuvertet var för övrigt, enligt Postens chefer, "onekligen ypperligt utformat ur säkerhetssynpunkt, och kan således inte ha förväntats öppnats utan yttre påverkan")

DU behöver givetvis inte stå bakom dessa Post-anställdas handlingar. Du är säkert exceptionellt duktig på ditt jobb, och det är beklagligt att du känner dig träffad av en krönika i en lokaltidning skriven av en man som du, säkert med visst fog, anser vara en jävla åsna. Men det tar inte bort det faktum att Posten som företag har uppenbara problem med att det i produktionskedjan figurerar oärliga anställda. Det tycker jag att man ska ta itu med, speciellt när man är ett statligt ägt aktiebolag och således, direkt eller indirekt, drivs av skattebetalarnas pengar inte bara en utan två gånger.  

Vad gäller kompetens- och intelligenskraven hos City tror jag definitivt inte att de är högre än hos Posten. Varför skulle de vara det?

Vad det gäller mina krönikor i största allmänhet kan jag sammanfatta det hela med att den dag du håller med om varenda ord jag skriver så har jag misslyckats. Det är inte en krönikas funktion att stryka opinionen medhårs. I just krönikan om Posten (det verkar ju vara den du är mest upprörd över) är själva syftet med den att peka på att Posten är ett statsägt aktiebolag, och som sådant borde det utsättas för en betydligt hårdare granskning av både medier och allmänhet än vad som sker idag.

Allt detta sagt med den djupaste respekt för dig som person. Du är säkert en på alla sätt trevlig och intelligent person. Men som sagt, min arbetsuppgift utgår inte ifrån målsättningen att du ska tycka om mig.

Vänligen
Fredrik Backman

From: [email protected]
To: [email protected]
Subject: RE: Angående praktikantkrönikan
Date: Tue, 25 Nov 2008 19:35:26 +0100

Självdistans eller inte; det finns i min mening ett par (märk ironin) ämnen som det skulle vara vettigare att "engagera" människor i än inkompetenta praktikanter. Med mindre lyckligt lottade menade jag (lite satiriskt) de praktikanter som saknar din medfödda insikt i vad som krävs på en vuxen arbetsplats. Det är tråkigt att höra att du haft så dålig erfarenhet av postens tjänster, men för att vända på kakan kallar jag inte alla Citys skribenter inkompetenta bara för att du råkar vara, citat, en åsna. Och som arbetsgivare skulle jag tveklöst ställa högre krav på någon som skulle tilldelas ansvaret av att författa "engagerande" debattkrönikor än för en enkel brevbärartjänst.
 
Jag varken kräver eller vill att skribenter och opinionsbildare ska basunera ut just mina åsikter, men jag förväntar mig för helvete något mer intressant och vågat än en förvuxen sjuttonåring som klagar på att reella sjuttonåringar spiller kaffe på hans arbetsplats, sarkastiskt eller inte. Det kan du kanske blogga om istället?

Hälsningar
Anders

From: [email protected]
To: [email protected]
Subject: RE: Angående praktikantkrönikan
Date: Wed, 26 Nov 2008 09:32:12 +0100

Jag varken kräver eller vill att skribenter och opinionsbildare ska basunera ut just mina åsikter, men jag förväntar mig för helvete något mer intressant och vågat än en förvuxen sjuttonåring som klagar på att reella sjuttonåringar spiller kaffe på hans arbetsplats, sarkastiskt eller inte.
Som jag sa, det är inte mitt jobb att vinna din kärlek. Eller ens din respekt faktiskt.

Och som arbetsgivare skulle jag tveklöst ställa högre krav på någon som skulle tilldelas ansvaret av att författa "engagerande" debattkrönikor än för en enkel brevbärartjänst.
Jag skriver inte debattkrönikor. Jag skriver krönikor. Det är två helt olika saker. En del av anledningen till att du är så arg är kanske att du inte riktigt förstått den skillnaden?

...en förvuxen sjuttonåring som klagar på att reella sjuttonåringar spiller kaffe på hans arbetsplats, sarkastiskt eller inte.
Snyggt formulerat! Du borde kanske skriva krönikor själv?

I övrigt, låt mig förklara detta så enkelt jag bara kan: satiren i krönikan ligger i att skribenten dumförklarar sig själv, tar rollen av en person som inte begriper en praktikants funktion och som växt in så hårt i sin egen arbetsplats att han gjort sig själv överflödig. Poängen ligger alltså inte i exakt det som står i texten, utan i insikten av den sortens idioti som de flesta praktikanter möts av när de kommer ut på en arbetsplats.
 
Låt mig vara ännu tydligare: Det du är arg över att jag inte förstår är EXAKT det krönikan handlar om. DET är satiren.

Som jag sa, majoriteten av personerna som läste den förstod det. Även de 17-åriga praktikanterna. Jag har än så länge fått drygt 60 mejl, och det är bara du och en person till (hon heter Inez, och hon verkar i ärlighetens namn mest arg över att jag svär) som har haft svårigheter att hänga med.

Men, som jag försökte förklara tidigare, det här är ett jobb som alla andra jobb. Jag går hit, jag fyller min funktion, jag får betalt, jag går hem. Precis som du. Somliga gillar det, andra inte. Sådant är livet.

Angående krönikan om Posten: Jag kritiserade folk på ditt jobb, du kritiserade mig tillbaka. Det är väl rättvist? Om vi ska vara helt uppriktiga så använde jag ju dessutom ett betydligt mildare språkbruk, färre generaliseringar och avsevärt färre personliga påhopp i min krönika än du gjorde i ditt mejl, så du ligger nog till och med på plus.

Ta hand om dig
/F