anderchick

idag blev jag skallad av en hund. alla som råkat ut för det räcker upp en hand!

nej, jag tänkte väl det. jag är galet unik.

sen gick jag hem och kollade på oldboy och mådde dåligt.

the toxicity of our city, of our city.

- what are you going to do today, napoleon?
- whatever i feel like, GOSH!

- jag har kommit på vad du ska bli, sade felicia.
- jaså? vad?
- jo, du ska jobba på, typ, nån typisk paradisö i västindien, karibien eller så. du vet, med oändliga vita stränder och klarblått vatten och palmer och sol året om och sådär...
- det låter ju trevligt. så vad ska jag jobba med?
- jag kommer till det. jo, och så ska du gå runt där bland en massa skitsnygga halvnakna brudar och så hela dagarna och... ja, och så ska du jobba som massör där.
- ...massör?
- ja. men då måste du ju vara bra på att massera och så.... så jag tänkte att du kunde få öva på mig nu. och så vänder hon sig på mage. hon är så jävla dålig.

statusskärmen i min fars bil, som brukar delge matnyttig information i stil med "fyll på spolarvätska" eller "framljus ur funktion", hade idag kort och gott meddelandet "dags för service". det var antagligen inte menat så, men jag kunde inte låta bli att ta det som en pik och undra om det var riktat till bilen eller mig.

kunde knappt sova inatt, låg bara och tänkte på den sjukt udda kommentar jag fått av kruuse och vad i helvete han kunde menat med den. frågade han just det idag också.
-  nej men, alltså.... jag tänkte bara....
- ja, vad?!
- alltså, dom små köttbullarna... jag menar... du tuggar fan inte dom! det gör du fan inte!

kruuse:
- hej anders!
- hej kruuse!
- vet du vad jag tror?
- nej?
- jag tror du är en sån som sväljer köttbullar hela!

när man, som jag, är pragmatiskt lagd och dessutom miljömedveten, men samtidigt har ett sprillans nytt körkort (eller åtminstone en lapp som fungerar som ett sådant i väntan på att det riktiga ska komma med posten) och tycker det är en enastående känsla att sitta och glida runt ensam i bilen utan någon särskild anledning uppstår motsättningar mellan dessa båda sidor av mitt jag, en personlig paradox. lösningen på detta blir lätt att man fabrikerar anledningar, förevändningar, för att ge sig ut. att köra till ica maxi via en omväg till nordanå med klaxons på hög volym för att köpa ben&jerry's kan definitivt kategoriseras som en sådan förevändning. men ben&jerry's är gott!

ANDERS SCHÄFER, 18 ÅR


NU MED KÖRKORT!!!!!!!!!!!


HEJ HEJ BIL

Frisk säger:

fan

Frisk säger:

fattar inte hur man kan välja att ha respawn punkter i ett spel

Frisk säger:

så jävla dåligt

Frisk säger:

nästan så man tror att nina lund designa det

Netsky säger:

men bra att du följer ludde!

Netsky säger:

ludde är feg

Netsky säger:

använder en person som är svag och övertygar han att läsa ENGELSKA C med en klass där hälften av personerna har permobiler och andra halvan har promenadhjälmar

Netsky säger:

men det är lungt

Netsky säger:

läs du med dem!

Netsky säger:

men du kan ju höra med dem i machos klass ifall jag får pröva deras permobiler!

Netsky säger:

och om du vågar kan du själv pröva ifall deras promenadhjälmar passar din skalle!

ungefär samtidigt som jag bestämde mig för att jag inte skulle orka gå och se the ark vid elva igår ringde ann och förklarade att det var min plikt att följa med och äta munkar med henne. ann brukar få sin vilja igenom, särskilt när mat är inblandat, och därför blev det också så. kön till munkståndet var lång, men inte tillräckligt lång för att hejda fröken nerlund. vi hamnade bakom en charmig tvååring i en barnvagn som jag flörtade lite med, samt hennes föräldrar. efter tio minuter blev jag dock plötsligt medveten om att en enorm orangeklädd figur hade dykt upp mellan mig och mitt tvåårsragg. jag bytte en blick med ann, som tydligen hade lagt märke till samma sak. en slyna i orange kofta hade trängt sig före oss.

jag vill först och främst säga att jag är fruktansvärt svag när det gäller konflikter med andra människor, även när det gäller de minsta av saker. jag klarar inte att hålla mig lugn, min puls speedar direkt och om jag inte har fått förbereda allt i detallj säger jag jävligt konstiga saker. därför undviker jag också konflikter så länge jag kan, och kan faktiskt ta en hel del skit med motiveringern att "det inte är värt det". det är någon sorts feg självbevarelsedrift, jag är allt annat än tuff när det gäller att stå på mig för vad jag faktiskt tror på. men när någon tränger sig i munkkön, ja.... there's only so much a man can take. särskilt när det finns människor omkring man inte vill visa sig svag inför. jag frågade dock ann om det var nu jag, som man och allt, förväntades träda fram och säga ifrån. ann log och nickade. det var förstås fåfängt att vänta sig något stöd därifrån. vi pratar trots allt om ann i en matkö.

fröken orange visade sig dock inte heller vara den kvickaste katten i djungeln, för att stjäla ett citat jag hittade i usa, och hennes argument sträckte sig inte längre än till nivån av "alltså, jag vet inte riktigt var kön börjar", så genom att peka ut denna plats för henne och med lite assistans från min svärfar framför löste det sig rätt bra. när vi väl kom fram till lcukan väntade dock ännu ett par missöden i form av ett strömavbrott samt att munkarna plötsligt tagit slut. dock kom tvååringens pappa då fram och gav oss ett par av sina i utbyte mot tips om langos. vilken jävla hjälte, jag blev lite rörd.

så småningom behövde ann kaffe, och under tiden gick vi igenom hennes väska och hittade - bland mycket annat - ett litet block vars innehåll jag tänkte dela med mig av, helt oredigerat.

första sidan:

"Nu när det är malmöfestival
står vi och hör på festivaltomtens tal
vi tänker på wookad älg
som vi äter varje helg
åtta gånger har vi tagit ut pengar på vår bank
men nu är pengarna slut och man är pank!

satellit"

andra sidan:

"man, död, icke-svensk, icke-adlig,  känd musik! USA, 1900-talet, svart"



- var ni och såg bögen igår? frågade min låtsaspappa i morse.
- bögen?
- ja, han, the ark!
jag har svårt för folk som refererar till band i singularform. det härstammar, som så många problem, från tiden som kentälskare mot jorden.  jag stod inte ut med folk som pratade om kent som "han", och tillrättavisningar ledde sällan till mer än axelryckningar och "jaha?":n. på senare år har jag dock blivit storsint nog att inte påtvinga folk information de inte kan - eller har något intresse av att - känna till. så jag suckade bara lite.
- nej, det var lite sent, vi orkade inte.
- nehej. vad gjorde ni då?
- vi åt munkar.
- munkar?
- ja, sånt är viktigt för ann.
- jaha, är hon.....? han gestikulerar fram ordet "tjock", det är tydligen inte rumsrent.
- nej. det syns faktiskt inte på henne, men hon tycker väldigt mycket om mat.
- jaså. jag kan förstå vad ni ser hos varandra.

touché!

det var länge sedan jag kände mig så improduktiv och sunkig som idag. efter att ha cyklat till en körlektion och intagit en utsökt thailunch har jag inte gjort något nyttigt alls, utan sysselsatt mig med kultur i form av pulp fiction och barins triangel. jag har även fått i mig cirka åtta glas oboy, vilket brukar ge en del humörsvängningar och gjorde så även idag. jag har mått illa av min egen andedräkt, men efter lite mat är jag redo igen och nu ska jag bli berusad och stå och hoppa till mando diao på stortorget, sedan är min sista sommarlovsdag i stort sett fulländad.

Hej Anders,

Nu har dator och kylare testats.
Kylaren presterade faktiskt bättre än väntat.

Vid full belastning av alla fyra kärnor fick datorn följande temperaturer.
Maximal CPU temp från moderkortets sensor: 62 grader.
Maximal CPU temp från processorns sensor: 52 grader.

Processorfläkten kördes som max i 1500rpm, och var väldigt tyst.

Så om du godkänner så ändrar jag ordern till en Zerotherm kylare och skickar iväg ordern så fort minnestestet är klart.
Du får också en liten extra bonus i och med att du får ett NSK2480 chassi istället för NSK2400.
Skillnaden är att NSK2480 innehåller ett 80PLUS certifierat nätaggregat som är mer effektivt och då också mer miljövänligt än det i NSK2400.

Du bör kunna hämta ut paketet på fredag om inte posten strular.

Mvh,
--

JÄVLAR vad klaxons var bra igår, tveklöst festivalens bästa hittills. macho var inte ens ledsen över att vi inte lät honom gå på timbuktu, DET är om något ett bra omdöme. sångaren var också en jävla krigare och höll glöden uppe bra trots gipsat ben och krycka. och ur ingenstans dök andré upp och urartade lite. kort sagt, en bra kväll.

och det sjuka är att den lille skiten vinner varje gång.